På Santo Antao

Hajken började med att vi blev purrade (väckta) klockan 05.45 för att äta frukost och sedan gå till färjan som skulle ta oss mot Santo Antao.

På färjan somnade vi en liten stund och när båtturen började lida mot sitt slut gick vi och hämtade våra pengar av Anne-Li och Sofia som för övrigt också skulle med på hajken. Jag åkte tillsammans med grupp 1 som bestod av hela babord och styrbords underkojer. Det var väldigt roligt att få lite omväxling och vara med babord och inte bara styrbord som jag redan spenderar näst intill all min tid med. Vi fick göra grupper som vi skulle bo och hajka med, jag var i en grupp med sex stycken tjejer från babord.

När vi anlände till Santo Antao med färjan och gick av hade Anne-Li och Sofia försvunnit och vi fick själva ta oss till staden där vi skulle bo, detta var såklart meningen och vi hade fått lite tips om hur man tog sig till staden på smidigast sätt. Jag och resten av gruppen var snabba iväg och hoppade in i en minibuss, jag kan i efterhand säga att jag ångrar det valet lite eftersom det hade vart mycket roligare att åka aluguer. Aluguer fick vi dock åka överallt på hela hajken så vi fick ändå pröva på att åka på de små flakbilarna, en aluguer är nämligen av en flakbil med bänkar fastskruvade på flaket, det är som att åka taxi fast utan att bilen har varken väggar eller tak.

Vi hittade ett bra boende på en takvåning och fick hela våningen för oss själva, det var skönt att bo i stora luftiga rum med stora sängar eftersom vi annars bor väldigt litet och trångt. När vi var klara med att hitta boende samlades alla grupper vid några bänkar utanför stadens kyrka. Det var roligt och spännande att höra vart alla andra grupper lyckats ordna boende och hur de delade upp sina pengar.

Efter samlingen tog vi en aluguer upp i bergen till en stor krater där vår vandring skulle utgå ifrån. På vägen upp åkte vi igenom ett moln och det blev kallt på en millisekund men lika snabbt som det blivit kallt kom värmen tillbaks igen.

Vi gick ner för bergen och det tog ungefär fyra timmar fastän vi stannade och åt ett flertal gånger under turen. Jag fick se allt från åsnor och grisar till aloe veraplantor och bananträd. Man märker verkligen hur stor skillnad det är på naturen här på Kap Verde och i Sverige.

När vi kom tillbaks till vårt boende gick vi ut och åt en middag och gick sedan och la oss ganska tidigt eftersom vi alla var trötta efter hajken. Nästa dag gick vi en mycket kortare hajk eftersom vi behövde hinna tillbaks till färjan som skulle ta oss tillbaks till Gunilla där jag nu sitter och skriver min blogg.

Moa, styrbord