På väg till Barcelona

Andra dagen av sjöbenet till Barcelona och schemat rullar på. Vi kör på för att komma fram i tid men vinden blåser mot oss så vi kör för motor. Vi rör oss mot ett lågtryck med mer vind och mer vatten uppifrån, än det som redan finns runt omkring oss i det ännu varma medelhavet.

Jag har idag under vakterna varit på post. Som livbojsvakt, rorgängare och utkik. Det är krävande uppgifter koncentrations mässigt men inte på något annat sätt. Man har stort ansvar att sköta sin post och hålla koll på det man ska. Under hela morgonvakten var det väldigt lugnt. Vi bytte av styrbords vakten klockan åtta mitt i soluppgången. Himlen och havet var så fint och efter kanske en timme dök några delfiner upp. Det kan vara ganska skönt att vara iallafall utkik för samtidigt som man måste fokusera och kolla efter båtar och bojar kan man tänka på annat också. Man behöver inte fundera på vad man ska göra utan det är bara att stå där, man måste och det finns inget alternativ. Att vara post är därför ganska rogivande tycker jag.

Efter vakten hade vi frivakt. Under frivakten hade vi manöverbord övning mellan lektionerna. Det var ändå bra att få lära sig lite mer om hur man ska göra om det skulle hända. Vi gick på vakten igen klockan åtta men denna gången på kvällen. Jag var noga med att hålla koll på alla när jag var livbojvakt och ingen ramlade i. Idag blev det mörkare än vad det har varit andra dagar. Tjocka moln täckte hela himlen och det kom inte ned något ljus från månen eller från stjärnorna. Det fortsatte att vara rätt så stilla men vid 10 tiden. Började det blåsa och regna. Långt, långt bort syntes blixtar det var rätt så coolt. Men det var inte så kul att vara post i det vädret. Som utkik var det omöjligt att se mer än typ 4 meter framför båten. Det kändes ganska onödigt att stå där i regnet och kolla rätt ut i mörkret. Det var inte najs. Men jag tycker att alla dagar här på Gunilla har varit roliga på något sätt, jag gillar verkligen det här.

Frida Börjesson, babords vakt