Radio, Tacos, Hockey och värme?

Dagen den 24e januari starta som de flesta hamndagar gör, som boende i hytt 12 blir man antingen väckt först eller sist inför frukosten.

Detta var en av dem dagarna man hamnade sist i kön, men de spelar ingen större roll för det är bara att hoppa upp och kränga på sig lite kläder inför frukosten. Stämningen runt frukosten var som den brukar väldigt trött men lite småpratig runt de olika borden i stora mässen. Jag knaprade i mig någon macka med egg på och började sedan förbereda mig inför denna långa dag. På med bekväma skor innan uppställning hade Anne-Li sagt kvällen innan, Äsch tänker väl jag och drar på mig mina tofflor dem är rätt behagliga ju. Uppställning 07.55 i vanlig ordning, någon slår några slag i skeppsklockan, någon hissar en flagga man inte ser på grund av solskyddet som sitter över halvdäck, man vänder sig för att kolla på gästflaggan som hissas och sen säger kapten god morgon. Vi går igenom några grejer från kapten och kocken säger ”glöm inte att skriva av er”. Sen drar Anne-Li i gång med vad dagen har att erbjuda, först ska vi gå en väldans bit för att kunna sitta med i livesänd amerikansk radio, sen ska dem som har vakt tillbaka till båten medan dem som vill får fritt hopp och lek till halv 7 tiden då vi ska börja röra oss mot kvällens aktivitet. Några fler ord från båsarna om något till vakten och sen är det dags att börja dra sig. Anne-Lis mobil krånglar lite med kartan så vi får ta Adams i stället och den stora gruppen börjar gå.

Vi går och går men verkar aldrig komma fram. Vi går bredvid någon form av motorväg, vi går genom flera olika bostadsområden och ser på hur många olika sätt de amerikanska husen skiljer sig från våra, vi pekar ut roliga bilar eller spännande trädgårdar, namnger husdjur till vad som ser ut att passa. Efter att ha gått i en evighet kommer vi äntligen fram till en fin röd betongbyggnad med en väldigt stor antenn bredvid sig och vi inser att vi kommit fram. På med maskerna för säkerhetsskull och gå in, vi blir in skjutsade i ett rum med ett få antal stolar men med väldigt många bord och börjar sprida ut oss över bord och stolar. Det kommer in en dam och en lite äldre man som börjar prata om vad detta var för en sorts radiostation nämligen en ”Community driven radiostation” som endast överlever på donationer och inte att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt. Dem har därför allt fler mindre riktlinjer att förhålla sig till och kan tala mycket mer fritt än de flesta andra radiostationer utan att få sina sponsorer eller liknande att bli upprörda. Dem går igenom sina historier om hur dem börja med inget och har löst allt själva samt att dem har en väldigt stark publik som älskar dem. Helt plötsligt var det dags 6 av oss som vi hade enats om dagen innan skulle bli intervjuade av en av dem på stationen på hans program som han håller en gång i veckan. Jag som hade fått chansen tog den och ställde mig upp för att gå bort mot båset där vi skulle bli intervjuade.

Vi fick en kort genomgång på hur de gick till och satte lite namnlappar på oss så att han kunde identifiera oss när han pratade med oss. Jag ska inte ljuga jag hade mest tänkt mig att frågorna som skulle ställas skulle vara mest om Gunilla och hur livet är ombord där och att vi skulle förklara allt om henne typ, det jag inte riktigt var förberedd på var att han skulle börja be oss jämföra Usa och Sveriges politiska system samt sjukvård men även utbildning och liknande. Allt som allt gick det ändå bra då vi var sex personer kunde man lätt studsa svaren mellan varandra och kunde få hjälp om man inte riktigt kunde något ord eller liknande. Den timmen i studion flög förbi väldigt fort och när vi var klara kändes det som att vi nyss hade börjat. Efter själva livesändningen skulle vi självklart få en lång genomgång av hela lokalen och få veta vart vartenda litet konstföremål kom ifrån och exakt vad alla som var där satt och jobbade på i stunden. Vi fick några souvenirer och sen var det dags att gå igen. Vi gick ut i solen och ställde upp oss för att lyssna på Anne-Li som berättade att vakten skulle tillbaka till båten och att några skulle till scientologikyrkan, vi i barbordsvakten hade sagt att vi skulle försöka på en vaktlunch och samlades lite för att diskutera det.

Alla var inte lika sugna på tacosresturangen Ellen hade hittat eller kanske inte på den nästan lika långa promenaden dit som vi hade haft gåendes till radion. Många i vakten tyckte ändå det lät kul och ännu en gång började vi gå och gå och peka ut saker och fundera på hur annorlunda det egentligen kan vara här jämfört med hemma. Efter en tid som verkade vara en evighet i den starka solen kom vi äntligen fram till den lilla taco restaurangen och började beställa vår mat. Maten kom relativt fort och en burrito och en stunds gassande senare bestämde vi oss för att splittra på oss hälften var sugna på att gå någon annan stans än vad vi ville, vi gick därefter in i den lilla stadsdelen Ybor city för att leta efter en kaffe för det kändes som att det kunde behövas. Vi råkade hitta ett fint litet café som råkade vara ihopkopplat med ett stort hotell i Ybor. Där hittade vi även ett par riktigt sköna fåtöljer som hade gratis Wifi inom räckhåll som vi slog oss ned i och kunde surfa lite som ändå är lite av en lyxvara för många av oss här som annars är helt avstängda från internetvärlden medan vi är på resan.

Kaffet var uppdrucket, surfandet kändes klart för stunden och det var nu dags att börja röra sig mot båten för en liten middag innan det var dags för hockey. Vi hoppade på den gratis spårvagnen och åkte mot vårt stopp. På båten serverades det en bolognes som vi slängde i oss innan det var dags att ännu en gång gå mot hockeyarenan där Tampa Bay Lightning skulle spela mot Minnesota, Som tur var låg hockeyarenan väldigt mycket närmare än de tidigare promenaderna och en dryg kvart senare var vi framme. Genom metalldetektorerna gick vi sen skannade vi våra biljetter och insläppta blev vi. Upp för några trappor och där var våra platser, plats P10 hade jag med utmärkt sikt över hela planen, som amerikaner gör på sina matcher spelas det nationalsång, några militärer hyllas och någon får något pris. Matchen spelades och det var väldigt spännande, det stod två-två in i sista period och som tur var antar jag så vann Tampa med 4-2 (är inte särskilt insatt i hockey så vet inte vad som var bra egentligen). När sista sekunden var spelad skyndades det hem mot Gunilla för att hinna gå på toa och sen bums i säng och slockna på några få minuter.

Rasmus, Babord