Jag upskattar mornar med en mysig rutin. Hemma är morgonens höjdpunkt ofta en härlig kopp kaffe men ombord kan man inte alltid lita på möjligheten att uppehålla rutiner på samma vis som i land.
Kaffemaskinen producerar just nu endast varmvatten med vilket man kan blanda snabbkaffe av, om man ens kan kalla det så. Snabbt går det såklart men kaffe är det tyvärr inte många som känner igen sig i när de smakar. Denna pulverblandning åstakommer en illasmakande bitterhet vilken man gärna sockrar och gömmer med mjölk tills innehållet i koppen liknar oboy. Kanske hittar man kakao och har med det också, det varierar. Kaffet här i Karibien är dock en stolthet och något jag gärna avnjuter väl i hamn. Innan resan var jag dock medveten om behovet av ett alternativ ifall morgonkaffet slutar locka under sjöbenenen. En dag som denna är man mest utmattad och varken vatten eller snabbkaffe vill gå ner. Fram med resorb och en liten liten koffeintablett, det funkar toppen. Ta allt på samma gång medan du inväntar välmående.
Det är alltså på just detta mysiga sätt jag börjar denna dag innan jag traskar in till resten av vakten i stora mässen för att ha lektioner. Där inne sitter Anne-li och väntar. Vi hälsar god morgon fastän klockan redan passerat lunch. Här säger vi god morgon mest hela tiden. Alltid är det någon som sover och ser man någon med stirriga ögon stappla fram kan man anta att det är god morgon för dem. Idag stapplar dock alla fram för det lutar så mycket. I korridorerna går folk med fötterna i styrbord och huvudet i babord. Handdukar hänger åt sidan från sina krokar och i stora mässen trängs vi alla mot väggen som går längs med skeppet och kilar fast våra datorer på benen för att de inte ska glida bort från oss medan vi skriver. Tillochmed luckorna till bänkarna i stora mässen ger vika för gravitationen. Några lösa luckor glider långsamt över kanten mot korridoren i mitten av rummet och de som satt sig ovanpå håller på att flyga iväg.
Med risk för att mata kackerlackor lär man sig snabbt att det blir svårt att ta med sig snacks på lektionerna när man knappt kan lita på att man själv sitter kvar. Fast det finns snart inget gott kvar på båten. Snabbare än man trodde försvann det. Vi har exempelvis inga chips kvar. Tur då att den ungsrostade klyftpotatisen här är jättegod. Frukten vi gärna har som mellanmål håller också på att ta slut. Jag hoppas vi får mer i hamnarna. Det mest utrotningshotade livsmedlet kan dock vara cornflakes, vi dammar dem vilket betyder att de går åt snabbt som vinden. Vi har också hamnat i de stadiet där inventeringslistorna för livsmedel inte stämmer särskillt bra längre. Backisarna går fram och tillbaka mellan olika förråd med pärmen där alla varor står medan de frågar om någon sett skymten av havregryn, kronärtskockor eller socker. Cornflakes vet dock alla vart det stuvas. Jag fantiserar ändå om en hemlig gömma där det kan finnas ett ton till, det hade varit fantastiskt. Flingorna kan ta slut när som helst egentligen men gör det det kan vi nog hitta något annat gott att bli beroende av. Gästerna på den seglande restaurangen här i karibien går det ingen nöd på. All respekt till kockarna som får ihop så mycket god mat till oss. Idag fick vi exempelvis både scones och foccacia. Till trefikat kunde man plocka på sig en bulle och ikväll blir det mer potatis, himmelriket.
Där lämnar jag er. Med tankarna kring gott bröd på snea bord i lilla mässen, där fikat kommer utan kaffe. Snabbt seglar vi iallafall, fastän vinden kommer nästan snett frammifrån. Kanske är vi framme i Belize snabbare än vi trott?
Klara P
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se