Öckerö gymnasium

Sånt är livet

Mitt i tystnaden hördes små steppande fotsteg. Jag viste precis vad de var ute efter och varför de var där. Dörren till hytten öppnas på glänt och ljuset från de knallgula lamporna i stora torget lystes in. Mitt i tystnaden hördes en stark röst som brast ut "god morgon".

Det var Ellen Blixt som varit rondman och hade som uppgift att purra oss i besättningen babord. Hon tände lampan och berättade om det varma vädret och vilka kläder som var passande till denna morgon vakt. Klockan var bara 11:00. Jag tog på mig shortsen och T-shirten som hon rekommenderat. Man märkte på gungandet att denna dags vågor skulle likna gårdagens. Allt var som vanligt ända tills jag plötsligt märkte att min hals och mage inte var som vanligt. Brännan i halsen var obeskrivlig. Det var som att min hals torkat ut, aldrig hade jag upplevt denna sorts smärta. Det var smärta som gick att hantera men förvånansvärt nog hade jag varken feber eller förkylning. Sen upptäkte jag problem nummer två. Jag hade ont i magen L. Aja, tänkte jag. Jag leta upp undersköterska Anna och förmedlade mina symtom. Hon sjukskrev mig och bad mig vila.

Jag drog mig tillbaka mot min hytt för att vila. Det slutade med att jag bytte lakan och städade min hyttlåda. När jag precis var klar med att ha bäddat min säng och planerat att sova kom min klasskompis Karin Berglund förbi och sa

”Såg du dem” med en glad min.

”Såg vad” fråga jag med en hes förvirrad röst.

”SPÄCKHUGGARNA” svara hon som att det vore självklart att jag skulle förstå vad hon mena.

Jag rusa upp på däck med hopp om att se späckhuggare. När jag kommit upp på däck var det redan försent. Jag hade missat de L. Jag satt där i ca 15 min med hopp om att det skulle dyka upp en eller två späckhuggare. Det ända man såg var hav, inget land bara blått hav. Jag tyckte det var irriterande att just jag skulle missa späckhuggarna då det är ett av mina favorit djur. Det ända djuren jag sett är en sköldpadda, delfiner och flygfiskar. Jag får nog nöja mig med att ha sett de djuren iallafall. Jag vet att vi garanterat kommer se fler delfiner iallafall då det är väldigt vanligt att de följer efter båten och leker med vågorna som Gunilla bildar. Jag tror även det finns stora chanser att vi ser valar när vi åker över Atlanten. Får la bara hålla tummarna. Men sånt är livet när man missar något, finner man även något annat.

Jag har svårt att föreställa mig att vi är i Afrika imorgon. Eller vi är förmodligen på Afrikanskt vatten redan nu. Jag har aldrig varit på kontinenten, det närmsta jag kommit Afrika är Malta. Men imon så händer det. Jag lägger min fot för första gången på Afrikanskt mark. Hoppas stoppen på Kap Verde blir lika fantastiskt som de andra stoppen vi varit på. Efter Kap Verde väntar Atlanten på oss. J

Hoppas ni har det bra i underbara Sverige byeee.

Adishka Torabzadeh Tari

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se