Öckerö gymnasium

Så overkligt men ändå så äkta

ag kommer aldrig att påstå att det är lätt att bo på en båt, det är hårt arbete, aldrig stilla, ovana arbetstider, testar ens sociala kompetens och kommer vid många tillfällen att sätta humöret på prov… Det finns inget annat ställe jag hellre skulle vara.

Jag vaknar lugnt upp till ett mjukt mörker, det enda som skiljer detta ljus från ett svart täcke är den tunna springa ljus som följer längst dörrens hårda kanter. Jag tänder den lilla lampan över min koj som gör det möjligt för mig att se tillräckligt utan att behöva väcka de andra ur deras djupa sömn. Jag tar tag i kojens räcke för att långsamt föra ner mina bara fötter mot den kalla durken utan att göra några högre ljud. Mina steg tar mig upp för lejdaren, in till svalen och till vad man skulle kunna kalla elevinredningens ytterdörr. Sekunden jag öppnar den dörren möts jag av ett starkt solljus som direkt påverkar hela kroppen, ögonen blir lätt bländade, sinnena och hjärnan piggnar till och kroppen får ny energi av den friska luften som jag andas in. Jag går upp på backen, lägger mig och solar och det tar inte lång tid tills jag får fler och fler till mitt sällskap.

Att alltid ha andra runt mig var det jag trodde skulle bli min största utmaning på denna resa. Mitt behov av ensamtid har gång på gång satts på prov. Däremot så har det till min förvåning inte varit ett problem. Jag har under hela resans tid uppskattat att vara med dessa människor och kanske beror det på hur nära man kommer varandra när man spenderar så mycket tid tillsammans. Ju längre tid som har gått desto mindre behov har jag av att vara ensam. Jag tror att det beror på att ju mer tid jag spenderar med dessa människor desto mer kan jag vara mig själv runt dom utan att anstränga mig. Att vara med andra är inte längre krävande, det är en lättnad och en trygghet.

När klockan slår 12 följer 4 timmar av arbete och därpå lektioner i 3. Alltid är arbetet olika beroende på vilken roll man får. Denna dag är jag utkik vilket för många kommer låta som ett tråkigt arbete då man ständigt står upp utan tillåtelse till att göra någonting annat än att bara kolla ut över horisonten och med blicken söka efter fartyg eller andra föremål i havet. Jag som alltid har beundrat havets blåa yta, sättet solen speglar sitt starka ljus på vattnets lekande vågor och den fascinerande tanken och nyfikenheten om vad som finns där under. vad den bländande vackra ytan gömmer och vad som lever och leker där, en värld så nära vår som vi ändå är så distanserade ifrån. Jag njuter av att få undra och beundra detta under en lång tid.

Efter 8 glas och en hel del plugg så är det dags för mig att gå och lägga mig inför den kommande nattvakten. Jag går ner till min hytt öppnar min garderob och byter om till min pyjamas. Långsamt tar jag lätta steg fram till spegeln över handfatet och känner i varje steg att min balans utsätts för enkla tester när hytten förflyttar sig från ena sidan till den andra. I denna stund slår en tanke mig på ett sätt jag inte upplevt innan, fakta jag vetat om och själv känt under 5 veckors tid får en annan betydelse…

Jag är 16 år, går första året i gymnasiet och det här är min skoltid. En båt som gungar, 8 timmars arbete varje dygn, 30 meters hög klättring i en mast som inte står stilla, leva tillsammans med 42 andra elever, resa till otroliga platser runt om i världen och det som slog mig i denna stund är att tanken på att sitta i ett klassrum är det som känns sjukt. Att detta äventyr vi alla nu har gett oss in på, jag hade inte kunnat tänka mig det på något annat sätt.

Saga Eriksson Forsell, styrbords vakt

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se