Segling, soluppgång och sällsynta fiskar

Över tid blir segling någonting man njuter av mer och mer. Sjösjukan försvinner, man förstår hur skeppet beter sig och seglar och soluppgångarna blir bara finare och finare.

4-8, kalla men otroligt fina morgontimmar. Med mycket kläder och hopp om att snabbt få komma i arbete och komma ur morgondåsigheten samlas vi(styrbord) på däck. Vakten inleds med klättring i riggen, vilket är ett uppskattat beslut av vaktledare Camilla. Efter 40 minuters konversation ser vi vad som ser ut som en livlös sköldpadda liggandes med ena ”armen” över ytan, en klumpfisk(Mola mola)! Ofta misstaget för att vara något annat, är en klumpfisk precis vad det låter som, en klumpig klump på 1100kg som likt plankton flyter dit strömmen för den. För att få en andra chans att se den bättre vänder Jesper styrman båten och seglar tillbaks. På håll ser vi ena fenan men tyvärr inte mer än så.

Vakten fortsätter och en vid fem kikar solen upp i horisonten och färgar himmelen rosa-röd. Alla samlas på backen(längst fram konstigt nog). Vi pratar och tar bilder. Helt plötsligt ser vi en till klumpfisk… och sedan en till… och en till. I slutet av vakten är alla glada efter att ha fått se detta underliga djur, varpå vi somnar gott.

Vid 16 går vi återigen på vakt, denna gång något varmare men med lite mer sjö. Tillsammans med Lukas går jag upp i stormasten. Med oss har vi fårtalg för att fetta läder i segelkanterna. Jobbet tillåter oss att samtidigt spana utöver horisonten. Vi hoppas få se val eller klumpfisk, men har inte samma tur som under morgontimmarna. Vid 18 äter vi middag, varefter vi fortsätter med vår arbetsuppgift. Tio minuter innan uppställning blir vi färdiga och efter en lång dag passar sängen utmärkt.

Innan jag somnar tänker jag på hur bra Gunilla är. All gemenskap, seglingen och allt det vackra vi får uppleva. Tack mamma och pappa;)

Nils Backman, styrbord