Sett ur olika perspektiv

Att vara ny på en båt som Gunilla är speciellt. Och att, på ett genuint sätt, försöka beskriva livet här skapar en viss ambivalens.

Antingen kan man försköna det hela genom att berätta om alla skratt och roliga stunder ombord och i land med sina nya vaktkamrater. Eller om man så vill, att sitta landgångsvakt mellan 01.30-03.30 i den kalla och mörka natten när dryga tyska tonåringar roar sig med att kasta ölburkar in på däck.

Jag hade aldrig varit på en riktig segelbåt innan jag började på Öckerö, och än mindre varit med och seglat en. Jag anser mig vara en väldigt ohändig person som väldigt sällan vågar mig utanför min comfort zon när det kommer till att lösa praktiska problem. Jag minns första dagen. Min vaktledare ville testa mig och sa: ”Du, ge mig en pålstek”. Jag blev förvirrad och nervös. Vad var en pålstek egentligen? Det lät som någon slags köttbit. Men nej. Det visade sig vara en knut, eller knop som det kallas. Det finns också mycket annat som känns ovant. Annorlunda rutiner, disciplin och den mycket påtagliga, och nästan heliga hierarkin. Jag tror att man lär sig gilla sådant allteftersom men nu såhär i början är det svårt att förhålla sig till det.

Jag skulle dock inte göra bloggen rättvisa om jag bara berättade om allt det svåra och tuffa på båten. Min fascination för båtlivet växer sig allt starkare varje dag som går både ombord och i land, vilket driver mig framåt. Under dagarna här i Lubeck har vi bland annat: hängt med tyska gymnasieelever, intervjuat rasister, och sist men inte minst: besökt ett anarkistiskt forum. Alla de människorna jag träffat har påverkat min syn på internationell politik och skildrat skillnaderna i varför människor tänker som de gör. Jag har också lärt mig vikten av att vara förstående och att se saker ur olika perspektiv. Olikatänkande människor för debatten framåt, och förhoppningsvis även fram det bästa förslaget.

Joar babords vakt