SiggansSämstaSeglarBlogg

Fredagen den 31 januari

Klockan är 13:44 och jag sitter på backen. Det är väldigt varmt, egentligen för varmt, men det är värt det, för vi är mitt i

14:59

en valparningszon. Jag sitter fortfarande på backen.

Lördagen den 1 februari 00:40

Jag är inte längre på backen utan i min koj. Bloggskrivandet på backen blev inte så lyckat, då jag upprepade gånger blev distraherad av mer eller mindre viktiga saker, och den viktigaste distraktionen var självklart valarna. Knölvalar. Ryggar, stjärtfenor och fontäner av vatten vid havsytan. Att sitta och titta på valar är verkligen någonting man kan göra i timmar.

Den första knölvalen vi såg kom på förmiddagen under vår vakt. Linn skrek från utkiken, och där jag stod vid rodret blev jag lycklig när jag mycket riktigt såg en lång, mörk valrygg på styrbords sida. Sedan såg vi den spruta vatten genom hålet i ryggen, och vi såg den hoppa, och sist innan den dök ner igen stack den upp sin fina stjärtfena, precis som man sett i alla naturprogram.

12:15

Valar är så häftiga. Det är ju i sig något alldeles fantastiskt att få se dem, men att vi i Babord var först med att se en knölval var extra roligt av en viss anledning. Det innebar att vi fick tre ifyllda valar i rad på vårt Valbingo, alltså hade vi vunnit! Jag är nyfiken på vad vi får för pris, det blir förmodligen godis som vid de flesta andra små tävlingar. De har sagt att priset delas ut i Miami.

12:37

På eftermiddagen var det stormöte. Under mötet simmade ännu fler valar omkring. En gång såg vi tre, kanske till och med fyra valar, simma tillsammans.

Nu är vi snart hemma. Det ska bli väldigt skönt att komma hem. Att kunna sova åtta eller fler timmar och vakna av sig själv, att gå till skolan och ha vanliga lektioner, att cykla omkring på sin cykel. Men det är fortfarande mer än en vecka kvar innan vi ska hem, så även om resan snart är slut finns det fortfarande upplevelser kvar, vilket känns skönt. Det som är mest jobbigt med att komma hem är alla skoluppgifter som ska bli klara. Jag har nämligen inte lyckats komma någon vart över huvud taget. Av den anledningen skulle det vara skönt med ytterligare trettio sjödagar. Men de trettio sjödagarna har jag inte, och därför måste jag sätta igång med skolarbete nu.

Sigrid Rocksén Revelj