Sista biten filmrulle

Dagen inleddes av att jag blev purrad (väckt) kl.11 för att äta lunch och göra mig i ordning inför vakt. Jag och min vaktkamrat fick i uppgift att städa tvättstugan. Vi torkade av skotten (väggarna), skrubbade durken (golvet) och gjorde rent de äckliga, onåbara golvbrunnarna.

Vi fick dock en fräschare, eller nja, snarare mindre äcklig arbetsuppgift än övriga arbetsstyrkan. De behövde städa vattenlåsen, alltså vattenbrunnarna där vattnet från handfaten hamnar. Vi spenderade resten av vakten åt att öva på knopar ur Knopbibeln där det bland annat står att det finns ungefär 3 000 knopar med sina egna varianter. Den påstår att man bör kunna kring 100 knopar för en lyckad segling. Själv kan jag runt ett dussin knopar och använder dubbelt halvslag allra mest och jag klarar mig alldeles utmärkt.

Efter vaktavlösningen hämtade jag min analoga kamera för att ta en bild på styrbordsvakten (min vakt) och babordsvakten. Alla hjälptes åt för att få plats i bilderna och verkade ta dem på allvar. Det var kul att se sådan entusiasm över bilderna, jag antar att det är charmen bakom analoga kameror. I bakgrunden av styrbordsvaktens bild stack min busiga vän Lina upp sitt huvud. Hon är egentligen i midskepps vakt, men har valt att tillsammans med min hyttkamrat från styrbordsvakt ha en 24 timmar lång vakt. Det är ett spännande experiment då de kan ta reda på hur det är i de andra vakterna och hur många scones de kan trycka i sig under en kväll Nackdelen är att deras hälsa står både på prov och är i risk. Det är ett kort sagt en korkad utmaning, men jag är faktiskt inte förvånad över det – dessa två korkade personer jag kallar vänner är nyfikna, envisa och alltid uppe för utmaningar. Jag vet inte vad de får ut av den, bortsett från någon slags tillfredställelse över deras ovetande om hur en 24-timmars vakt känns. Men jag tycker ändå de är modiga som gör det, och jag tror att det krävs att man är lite korkad för att vara modig.

När man först mönstrar på Gunilla kan man tänka sig att Gunilla-livet är ett korkat val av livsstil – hur ska man lyckas orka arbeta i ur och skur, 8 timmar per dygn i brist på sömn, egentid och fritid? Det roliga är att man antingen glömmer eller skrattar åt de jobbiga stunderna efterhand. Man får uppleva sina klasskamrater i sina bästa och sämsta sidor, i vått och torrt. Därtill får man de finaste stunderna i utbyte mot de jobbiga. Exempelvis måste man klättra upp i riggen under natten och arbeta, men därifrån kan man ibland se delfiner i mareld. Man inser också att regler inte är till för att stärka båtens hierarki, utan för båtens mest rättvisa välmående. Man inser även att man inte blir tillsagd att klättra 30 meter ovanför havet i sjögång och ösregn för att de kan, utan för att man får segla, och segling är något av det häftigaste som finns.

På eftermiddagen hade vi hamnpresentation av vår nästa destination – Ponta Delgada i Azorerna. Jag ser mycket fram mot det –Azorerna kallas gröna ön och många andra elever har tyckt om ön. Dagarna håller på att räknas ned då vi närmar oss vår sista hamn på vår sista resa under vårt sista sjöben. Nu har jag känt, mer än någonsin, att varje ögonblick är ett minne. Några få minuter kan vara något jag kommer att minnas föralltid. Det är lite läskigt, men fint också. Kort sagt vemodigt.

Jag gick på vakt igen fem minuter innan kl.12 och var ovetande om att det var den sista vakten till sjöss - tydligen kommer vi fram till Azorerna tidigare än förväntat. Vi bestämde oss för att göra det vi önskade på vår sista vakt. Vi lekte lekar, hade en extra lång fika, pratade och sjöng ihop. I slutet av vakten kändes ändå slutet opåtagligt och jag kunde inte få grepp om hur man slutar vakten, knyter ihop säcken av alla vakter. Vi har många avslut framför oss och trots att vakter kan verka jobbiga och långtråkiga så vet jag att jag kommer sakna dem. Jag saknar dem redan. Min modiga, korkade kompis summerar känslorna i ett bra citat hon ofta brukar säga: Everybody wants happiness, nobody wants pain, but you can’t have a rainbow without a little rain.

Agnes Alveros

SA1922, Styrbordsvakten