Sista Dagen i Ajaccio

Min sista frivaktsdag i Ajaccio började med att vi satt ett gäng i stora mässen och tittade på Titanic. Med tanke på att vi är på en båt är det nog inte den bästa filmen att se. Hela förmiddagen satt vi och tryckte ihop oss i ett av hörnen på soffan för att kunna se filmen på den lilla datorskärmen. Ljudet var på högsta volym men vi hörde ändå ingenting eftersom de våtdammsög alla soffdynor i samma rum.

Efter lunchen begav vi oss ut på stan. Himlen var grå som vanligt men som tur var regnade det inte än. Dock ville ingen riskera att bli blöt senare under dagen så de flesta gick ut i seglarjackan. Det märktes att lokalbefolkningen undrade vilka det var som gick runt i stora jackor med neongula luvor. Men hellre bli lite utstirrad och vara torr än helt dyngsur som vi har blivit alla andra dagarna när regnet plötsligt kommer som en flod från himlen.

Målet för eftermiddagen var att hitta riktiga franska crepes. Enligt eleverna från skolbesöken är Ajaccio absolut inte franskt. Men för mig är det mer franskt än någon annan plats jag har besökt så jag tycker att det räknas. Alla andra dagar som vi har varit ute och utforskat staden har alla caféer och creperiet varit stängda så jag hoppades verkligen att något skulle vara öppet. Vi vandrade runt i Ajaccio för att ta in den lugna staden en sista gång. När regnet kom och vi inte hade hittat crepes än började jag bli lite orolig. Vi bestämde oss för att långsamt börja gå tillbaks till hamnen där den lilla ribbåten Berit skulle ta oss till Gunilla. Från ingenstans säger någon i gruppen att de ser crepes och vi slår oss snabbt ner på uteserveringen. Inte långt senare kommer en man ut med tallrikar med nygräddade nutella crepes. Belåtet äter vi den efterlängtade maten.

Senare under kvällen vill vi se klart Titanic så jag och Greta går på jakt efter den bredaste kojen på båten då sofforna i stora mässen är upptagna och våra egna är för smala för att sitta bekvämt. Som tur var lånar en snäll vän ut sin koj och vi får se klart filmen.

Nu säger vi hejdå till Ajaccio för denna gången. Förhoppningsvis kommer jag tillbaks någon gång när det är lite varmare.

Hanna Hallendorff, babords vakt