Sjutton eller sjuttio?

Minnen blir rätt dåsiga när man är sjösjuk men lite kommer jag allt ihåg.

Som rubriken väl förklarar kom jag på mig själv med att känna mig som en sjuttioåring under en av våra vakter. Jag satt där vid relingen och mådde allmänt piss, tack vare sjösjukan, och kollade på resten av min vakt som påminde om ett gäng femåringar i detta läge. Det gungade nämligen en hel del just denna dag och vi hade satt upp ett manståg (en ”hjälptamp” utifall att det skulle bli storm) och där nere stod dem, min kära lilla vaktfamilj.

Som många säkert nämnt tidigare så blir man som en liten familj med sin vakt, det är rätt coolt faktiskt. Men tillbaka till ämnet, eftersom det gungade som det gjorde betydde detta att det även var en del vågor, somliga sköljde över bord och andra bara splashade ner hela båten. Självklart stod hela babord vid manståget och höll i sig och väntade på vågorna. De sprang fram och tillbaka, från sida till sida, bara för att hinna med varje våg och bli så blöta som möjligt. Alla skrattade och hade leenden upp till öronen och det var då jag kom på mig själv med att sitta och le åt dem som en farmor eller mormor som vakar lite vackert över sina barnbarn.

Befälen fråga med sträng röst vad de höll på med men de smålog i hemlighet när de trodde ingen såg.

Schmidt

Babord