Solen stiger över nya vyer

Natten mellan den 5:e och den 6:e så hade vi i midskepps fartygsvakten ombord i Paramaribos hamn. De senaste dagarna dessförinnan hade det varit, chockerande, varmt och fuktigt med övervägande molnighet

Även denna dagen hotade oss med ungefär samma prognos med ända skillnaden att en mycket inbjudande regnskur svepte förbi under förmiddagen med. Under dagen satt jag själv och ytterligare två midskeppare fartygsvakt och resterande skötte underhåll och städ - som det brukar vara. Natten var mestadels också händelselös förutom det lilla undantag att jag och min kompis lyckades vakna 01:30 båda två, och inte hinna somna om innan 05:30 då alla skulle stiga upp då inför vårt skolbesök.

Så jag vakande 01:30, satt fartygsvakt mellan 02:30-04:30 och var helt enkelt vaken resten av dagen. Otroligt trött på grund av min uppenbart bristfälliga sömn, gjorde jag som resten av oss elever och gick upp 05:30 och åt frukost samt preppade lunchmackor för dagens utflykt. Tidigt tidigt stog vi alla återigen på däck och hoppade in i de två bussar som körde oss till en skola inte långt från centrala Paramaribo. Ungefär vid 07 gick vi in i en stor blå betongbyggnad och ut på deras innergård på skolan där de ställde upp sig varje morgon och sjöng nationalsången samt hissade Surinams flagga. Detta kändes för många av oss som något ganska nytt och amerikansk nästan, lite som att “pledge alligence to the flag” då de också höll sig över bröstet. Därefter delades vi in i grupper som följde med olika lärare eller elever till lektioner, eller på rundtur i skolan. Jag och fyra till följde med en kvinna i klänning och klackar upp för ett par trappor till en lektion i ekonomi. Inne i klassrummet, som hade blåa väggar och en stor griffeltavla längst fram, satt kanske 20 elever i ungefär vår ålder och tittade spänt men morgontrött på oss. Vad skulle de och vi förvänta oss?

Lektionen började och lärarinnan förklarade för oss att hon skulle översätta för oss, då undervisiningen sker på holländska. Vi förstod kanske, var 20:e ord som oftast var mycket nära svenska motsvarigheten. De pratade om utbud och efterfrågan på marknaden, hur priserna flyttar på sig och prudcenters samt konsumenetrs reaktion på det. Vi hängde kanske inte med, men förstod i stora drag smatidigt som vi pratade men eleverna. De tjejerna jag satt närmst var 17 år gamla och förklarade att de behövde gå upp 04:30 eller 05 för att hinna till skolan - ja, vi var minst sagt chockade. Solen steg över de 27 grader celsius som hängde i luften, och klassrummet badade i solens guldiga strålar och lärarens entusiastiska förklaringar. Att prata med de tjejerna och sitta där i solen gav verkligen upplevelsen av hur annorlunda deras vardag var, i konstrasten av att förklara hur det är -10 grader hemma och flera centimeter snö - något som få av de har sett mer än på film. Men också hur vi delar det som så många gör; filmer, musik, sport och umgänge. Förkärleken till att ha sommarlov och bada och äta glass, precis som hemma i bohuslän gör även de det fast uppe i djungelns oaser. Det kändes så märkligt att våra världar kan mötas på så enkla punkter men ändå skilja sig i livets ramar.

Så, vi lärde oss kanske ganska mycket mer än bara ekonomi på den där lektionen, jag och mina vänner. Solen värmde våra hudar och engelskan bar oss igenom en konversation om hur varje dag ser ut men också hur olika våra liv är. Vi alla kom iallafall överens om att vi skulle fortsätta höras och bytte konatktuppgifter. Tänk att ses igen någon gång, och känna solen gå upp återigen över nya vyer.

Elin Appelqvist 5 Februari