Sol, glass och ukulele

Klockan är 0705 och jag vaknar till ljudet av en gitarr som spelar någonstans i hytten. Jag är fortfarande halvt sovandes och de tar en sekund innan min hjärna uppfattar vad det är som sker, jag ska på vakt. Babord purrar oss, för om 50minuter ska vi alla stå i två rader på halvdäck, redo för att ta över vakten och börja dagen. En dag fylld med skratt och glädje och som kom att bli en av de bästa hittills på denna resa.

Fortfarande nyvakna tar vakten sig upp på däck för börjar dagens vakt, vi går nu för motor och detta är vår sista vakt innan ankringen utanför Huelva. Det är snart dags för hamn vilket innebär att allt på däck måste se presentabelt och fint ut, av den anledningen kvajlar vi om nästan allt som går att kvalja både på stordäck, halvdäck, backen och akterdäck. Det tar tid men kvaljandet avbryts när hela vakten förbluffat stannar upp för att se på den obeskrivliga soluppgången som präglar himlen. Det var en av de soluppgångar varken bild eller ord kan beskriva, man måste själv ha upplevt den för att förstå dess sken. Men vad vi inte visste då var att soluppgången bara var början på en helt magisk dag på havet, en dag med arbete, slit, ledighet och mys. Efter att vi tillsammans gjort i ordning på båten skulle vi sätta i gång med dagens underhållsarbete. Så jag sätter på mig overallen, förbereder ett tjärkitt och börjar klättringen upp mot förmastens bramsaling, jag ska tjära vanten mellan första och andra plattformen i förmasten. När de sedan slås 4 glas och klockan är 10 är de vanligtvis dags för fika, men när man tagit sig upp i riggen och kommit in i arbetet är de svårt att avbryta mitt i, så jag väljer att göra ett undantag och skippa fikat denna dag. Så med solen brännande genom overallen fortsätter jag mitt arbete och rätt som de är slås 7 glass och vi ska börja göra oss i ordning för uppställningen klockan 12.

När styrbord tar över vakten är de snart dags för att ankra, seglen är bärgade och finbeslagna, humöret är på topp och vi ska ha dagens lektioner i solen på backen. En efter en slår sig eleverna ner på backen med sin handduk och bikini för att sola och plugga, själv somnar jag med boken i handen och musik i lurarna, den bästa sömn sedan jag kom till Gunilla. Men plötsligt hörs ett högt dån följt av rasslande kedjor, de är ankaret som nu är i vattnet och Huelvas kust är framför oss. Klockan tickar vidare, solen skiner och innan man vet ordet av de är de dags för trefika och idag serveras de glass i luckan, enligt mig de bästa fikat när solen skiner. Fort slukades glassen och när klockan blev 16 var de dags för en allmän uppställning. Som vanligt står befälen framför oss med kapten i mitten, denna gång klädd i sina blåa bitemashorts och matchande tröja och då vet man, vi ska få bada. I två timmar, fram till middag, skulle båten vara öppen för bad och en solig och varm dag som denna måste man ta chansen.

Plask, jag känner hur vattnet blöter ner hela mig och mitt hår men de är inte den sugande kalla känslan jag får när jag badar hemma i Sverige, nej utan vattnet är precis lagom svalkande och salt så man knappt kan kolla under vattnet. Nu märktes de, vi är framme i Spanien. Efter att ha badat och torkat och sedan badat igen lade vi oss återigen på backen för att soltorka inför middagen. Idag skulle de serveras hamburgare på stordäck och de var en festlig stämning över kvällen, jag tror hela båten längtat efter kvällar där man kan sitta ute i bara linne och kjol. Eftersom vi nu låg till ankars var kvällens vakter annorlunda och min uppgift var att vara rondman mellan klockan 20 och 22, en tid jag tillbringade på halvdäck läsandes med ljudet av när kapten övade fiol och gitarr inne i Navhytten. När vakten var kvar smög jag mig bak för att lyssna på spelandet, där antalet nu ökat, två elever satt nu bredvid kapten, ena med ett munspel och ena med en ukulele. Ju mer dem spelade desto fler personer anslöt sig till publiken, alla ville höra den nästan trollbindande musiken under kvällens stjärnklara himmel. Länge satt vi uppe och pratade, även efter kapten lagt undan sin gitarr. Det hade varit en drömlik kväll efterträdande till om inte en ännu mer drömlik dag.

Tea Svahn - Midskepps