STÅ!

Det är dag 5 till havs och kockan är ungifär kvart i två. Jag står livbojsvakt på min andra vakt för dagen när jag hör vår vakledare Makos franska dialekt. "stå!" är orden som kommer från hennes mun.

Dagen började som alla mina dagar har de senaste 5 dagarna. Bli purrad 23.30 för att gå upp till vakt som börjar 00 fram tills 04. Jag gick upp satte på mig kläder, riktigt varma kläder blev det också. Jag skulle nämligen stå post. Posten består av tre saker. Du har libojsvakt vilket jag började som. Sen har de också utskik vilket är det tråkigaste någonsin, stå och kolla på vatten vem vill inte de. Du har också rorsman vilket är en workout för armarna, speciellt om det är vågit men forfarande lite mäktigt. Dessa tre roterar du och två till mellan för varje halvtimme som går. Tänk dig detta i fyra timmar, man blir helt mosig. Men där stog jag hela vakten för att sen efter vaktbyttet dirket nästan springa ner til min koj för att sova.

Du kan ju tänka dig att du nu har fritid när du sen vaknar men nej nej. Ingen vila här. De är purring kl 11 igen för lunch och vakt igen. Så det var bara att gå upp igen ta på sig kläder, äta lunch och ställa up sig fem minuter innan vakt. Efter uppställnigen var det för mig att stå livbojsvakt igen. Denna gången var jag hyfsat nöjd faktsikt. Jag slapp nämligen att brassa rå. Vi försökte nämligen kryssa vilket går ganska dåligt, inga 45 grades slag för denna båt inte. Det är istället lite mer: köra åt nästan rätt håll, för att sedan nästan vända 180 grader mot azorerna igen. Men men vad gör man inte för att få segla lite.

klockan är nu ungifär kvart i två och min utdragna vakt skulle snart vända. Det är nämligen så att arbetstyrakan håller på att brassa runt, igen. Det är då jag hör Mako skirka “stå!”. Tankarna drar ju direkt någon kan ha fastnat, skadat sig eller så är det bara klara. Jag kollar upp i masten och möts av rammen har fastnat på spridarna och ett håll stirrade tillbaka på mig. “Va fan” är orden som kommer från mun och helt plötsligt står nästan alla i befelt på deck. Ingen blev iallafll inte skadad vilket var tur och som ett plus fick ju nästa vakt något att göra, haha.

Efter vakten hände inte super mycket, eller de kanske gjode det. För mig är det mäst som ett måln. Men det var iallafall tre stycken lektioner. Eller mer tre genomgångar och sen eget arbete på de respekriva ämnerna. Jag hade dock andra paner, vilket var att sova. Kan säga till dig som läser att det var riktigt värt de.

Ja du kära läsare vad finns det mer att skriva, vi är hela och lever. Vi fortsätter att gunga fram på atlantens vågor. Ta hand om er där hemma i Sverige nu.

//Willam Smedendah, babord