Stjärnor i vattnet

Jag vaknar till ljudet av dova knackningar på en dörr som inte är min. Klockan är 07:00 och snart, när som helst nu, kommer jag att bli purrad till vakt. Jag blundar, tar ett djupt andetag och sen är det vår tur. Tre knackningar på dörren innan två från babord kliver in sjungandes för att väcka oss till liv. Det har blivit dags för en ny dag på Biscaya!

Under dagens första vakt var jag backis tillsammans med Tea, vilket innebär att man hjälper kockarna på båten. Under nattvakten hade vi fått i uppgift att baka bröd vilket innebar att vi kunde sätta fram nybakat bröd till frukosten. Med skramlet från bestick och lugna toner från kockarnas högtalare i bakgrunden öppnade vi dörren i byssan för att få lite av den kyliga morgonbrisen in i köksvärmen. När dörren for upp släppte vi dock alla tankar på den kyliga brisen för framför oss hade himlen lekt med färgpaletten och målat upp en iögonfallande vacker soluppgång i den skäraste korall till molnens åskblåa nyans. Det var lite svårt att fortsätta jobba med den syn som lockade i bakgrunden, ännu svårare var det att inte ta kort. Jag misslyckades faktiskt med den andra punkten som ni kanske ser…

Efter vakten hade vi i midskepps lektioner. Religion och språk var några punkter på schemat men vi i midskepps kunde bara fokusera på den tävling som Anne Li satt upp för oss då vi ska uppfylla olika uppdrag för att vinna en tacokväll i Cadiz. Tillsammans satte vi oss för att skriva ”kärleksbrev” till alla i befäl som vi sedan smög och stoppade in i deras dörrspringor på vår nattvakt när alla sov. Vi kände oss verkligen som små tomtenissar!

Denna nattvakt var jag arbetsstyrka och vi skulle ha en stormövning. Vi bärgade stor och för bram och röjel samt yttre klyvare för att sedan sätta alla segel igen. Vilket innebär att hissa och vrida på några ton segel och rån så fort som möjligt och med en person i varje brass… Jag kan säga att det tog på krafterna.

Efter att ha slitit tillsammans stod vi flämtande och varma när natten bestämde sig för att belöna oss med de klaraste stjärnor jag någonsin sett. Också havets stjärnor bestämde sig för att säga hej och om jag inte visste bättre kunde marelden varit stjärnorna som speglade sig i vattnet och skummet från vågorna de få moln som fortfarande klädde himlen.

Vakten slutade lugnt med kapten Hans och vår vaktledare Johanne som sjung låtar för oss på halvdäck. Vi stämde in så gott vi kunde och till slut kom styrbordsvakt stapplandes upp på däck. Åtta glas slogs på klockan, ljudet klingade ut i natten och svaldes av vågorna. Så var den dagen klar.

Edit Uma Gärde, Midskepps