The bus driving lady

Till en början måste jag erkänna att dagens sysselsättning inte låg i mitt största intresse kl 8 denna morgon.

Vi hade blivit informerade dagen innan att vi skulle tillbringa större delen av dagen i en charter buss, guide inkluderad, som skulle ta oss runt Gran Canarias största turistattraktioner. Eftersom mina fördomar om turism inte talade gott om varken turistbussar eller heldag operationer på landsbygden var jag smått motvillig. Men en av de grundläggande egenskaperna man lär sig ombord på Gunilla är att vissa saker får man leva med oavsett om man tycker om dem eller inte. Så med den mentala påminnelsen gaskade jag upp mig och packade väskan med både spork, matlåda och solkräm och begav mig sedan till stor däck för uppställning. Väl där utrustades hela besättningen med färgglada hjälmar för att sedan ta sig igenom det bullriga varvet där Gunilla för närvarande bottenmålas. Varken bussen eller guiden var någon större nyhet då turism har grundläggande likheter över hela världen. Men vad som var en nyhet var ön. Gran Canaria är en av få öar i världen som har alla fyra klimat på en och samma kompakta yta. Att kunna åka från djungel lika landskap till snustorra bergstoppar på under en timma är en upplevelse få kan uppleva. Dessutom förgylldes hela resan av den glada klangen från klassens allsång. Vi sjöng en förvånansvärt passande låt som vår kapten lärt oss kvällen innan. Den gick något så här, “bus driving lady, don't you think that maybe, we should meet up. After your shift!”. Den numera lätt generade guiden Julia gladdes mycket åt denna något olämpliga sång. Men även de bästa av resor tänjer på krafterna och efter hela 8 timmar av sightseeing var hela klassen utslagna i bussen. Allt som allt, ännu en lyckad dag.

Malte Laurini sa1922