The day of days

Dagen vi har väntat på är här. Vågorna skvalpar in över relingen. En stank av spya tränger sig in i näsborrarna. Vi har lämnat den säkra engelska kusten bakom oss och närmar oss fientligt territorium.

Det är tidig morgon, klar himmel och fullmånen lyser starkt. Våran befälhavare, den erfarne Major Janne Fjällmark, säger till oss att hålla humöret uppe, men hur ska vi kunna göra det när vi vet vad som väntar oss på andra sidan kanalen. Bredvid mig sitter min kompis och huttrar. Hälften av tiden kommer det ut spya ur munnen och andra hälften ord; ”Jag vill hem, det är kallt och jag vill hem”. Jag känner alla på båten och vet precis vart alla kommer ifrån. Norr till söder, öst till väst, personer från hela landet är här, samlade på en plats för att utföra detta uppdrag, detta uppdrag som kan bli vårat sista. Vi vet att vi har tränat för det här i flera månader och vi vet lika säkert att det kan ta slut på några sekunder. Ett misstag, ett felsteg och vi kan få se våran livsgnista försvinna. Men det har aldrig hänt innan i vårt regemente, och vi ska se till att det inte händer nu heller. Strömmarna är såpass starka att det blir svårt att hålla rätt kurs, vi kommer förhoppnings till vårt mål i tid, och om inte, vem vet då vad kommer kunna hända. Vi vet, att så fort vi sätter våra fötter på fransk mark, att vårat liv aldrig kommer vara det samma, på gott eller ont, det kan bara tiden svara på.

Menig Jon Myrne Widfors 17:e Gunilla regementet