Tja tja bloggen!

Har någon någonsin skrivit ’’tja tja bloggen’’ och varit seriös med det?

Jag har tappat tidsuppfattningen och nästan glömt bort bloggen idag. Allt vi ser utanför livet ombord är solens gång över himlen, stjärnorna om natten och de höga vågorna. Om vi inte hade haft så mycket att göra hela tiden så hade man förmodligen blivit galen av havet som sträcker sig längre än det går att föreställa sig.

Det är svårt att tänka på vad vi gjort idag, det inrutade livet ombord har blivit vardag; ett brus som ligger bakom känslor och tankar. I min dagbok har jag slutat skriva saker som att vi klättrat högst upp i masten, att det låg en flygfisk på däck och att vi åt scones klockan fem på morgonen. Sånt är så självklart nu.

Egentligen är det rätt konstigt att så lätt följa order. Grejen är, att om vi lägger oss platta och inte går upp ur kojen (sängen), så går det förr eller senare åt helvete. Seglen skulle blåsa sönder, vi skulle svälta, något skulle läcka i maskinrummet och spränga hela båten. Vi gör massa praktiska grejer för att vi måste. För att här, mitt ute i ingenstans har vi bara varandra.

Det är nog det bästa, att jag är här med så många underbara klasskompisar och befäl. Mitt i allt slit har vi så himla roligt tillsammans, det är vad som får oss att orka fortsätta. Vi dansar i byssan (köket) när vi lagar mat, vi solar på backen och sjunger högst uppe i masten. På vakterna (när vi jobbar) har vi atlantensnack ibland. Då berättar en person om sitt liv och sig själv när hela vakten lyssnar. Folk har så spännande, nya saker att berätta! Man lär känna sin klass på ett helt annat sätt här.

Jag kommer uppskatta vardagen hemma så mycket mer efter den här seglingen. Jag drömmer om att välja mat på Ica, promenera i duggregn och dricka riktigt gott kaffe. Jag drömmer om att lyssna på P1 och åka spårvagn. Eftersom livet här är så annorlunda mot tillvaron hemma; den man vant sig vid och vuxit upp i, så kommer nog de flesta ombord ha ett helt annat perspktiv på livet när vi kommer hem. Ännu är det långt tills dess, det är långt tills vi ens har fast mark under fötterna.

Bredvid mig sitter några och skriver en lista över mat de vill ha när de kommer hem.
> lantchips
> kebabpizza
> stuvade makaroner
> lösgodis
OCH SÅ VIDARE

Så, njut av att plocka godis på Ica och höra regnet smattra mot rutan. Vi njuter av att äta micropopcorn och spela gitarr tillsammans i solskenet. Hejdå!

Liv L, Styrbord