Tråkigt spännande jobbigt 9/11

Dagen börjar med att vi får veta att vi ska lämna Ajaccio en dag tidigare och bege oss mot Alghero. Detta för att undvika en kommande storm. Klocka 10 på morgonen kastade vi loss och satte kurs mot Alghero. Nu var det bara 6 timmar kvar till mitt nästa vaktpass. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjorde denna tid men antagligen något av att sova eller att plugga.

Klockan två var det dags för en sjukvårdsövning, så ett larm gick och vi fick gå ut på main deck för att ställa upp oss. Just idag var det faktiskt lite soligt jämfört med de senaste dagarna i Ajaccio. Regnet från Ajaccio var dock inte helt borta då seglena långsamt hällde ut de vatten som hade samlats upp, uppe från riggen. Mitt i alltihopa säger vår andre styrman “Val!” och det var just precis det han såg. Det var en liten val som simmade omkring i vattnet framför oss. Detta fantastiska tillfälle gjorde att vi pausade övningen, så att alla kunde titta på valen. Efter att andrestyrman tagit en titt på valmenyn kunde vi konstatera att det hyfsat massiva djuret vi stirrade på, var en kaskelot. Detta var första gången jag någonsin sett en val och inte minst en kaskelot. Det sades att val i medelhavet var ganska ovanligt så vid hade väldigt mycket tur. För att avsluta denna fantastiska stund tog kaskeloten ett sista andetag, lyfte på stjärtfenan rakt upp i luften, sa sitt sista hejdå och begav sig ner under ytan. Det var en god start på dagen och övningen fortsatte strax efter denna stund.

När övningen var klar var det dags för tre-fika där jag åt min vanliga kombo, macka med smör, ost, salami och marmelad, och med lite vatten på de hela, så var fikat fullbordat. Nu var det bara 20 minuter kvar till vaktavlösning så det var hög tid att ta på sig arbetskläder,sele och flytväst.

Vårt vaktpass började med att vi fick sätta några segel, som vi någon halvtimme senare fick berga igen på grund av ett kraftigare vind tillstånd. Ett av dessa segel fick jag och en annan ifrån arbetsstyrkan beslå. Det tog sin lilla stund med det blev gjort tillslut. Vid denna tid hade solens ljus börjat krypa ner i ett fluffigt täcke av moln och började bli mörkt. När allt var klart gick vi in för att äta middag. Efter att ha fått lite mat i magen var det dags att gå ut igen i det nya exklusiva vädret som bestod av starka vindar och regn.

Vi fick bärga ännu mer segel och mjölksyran skulle lika gärna kunna ersätta blodet i mina armar och ben. Det var då jag fick drömjobbet att beslå förbrammen vilket betyder att jag måste klättra upp till det segel som sitter näst längst upp, på en höjd på runt 27 meter upp i luften under relativt svår sjögång, starka vindar och piskande regn. Jag kan väl också lägga till att under hela denna tiden var jag täppt i näsan, hade ont i halsen och var i allmänhet ganska trött. Lite förskyld så där som man är.

Medan Gunilla gungade mellan vågorna höll jag mig så hårt jag kunde i stegen jag klättrade på. Väl uppe vid förbrammen kändes det ganska okej. Jag kunde vila en stund och pusta ut efter den lite ansträngande vägen upp. När du beslår ett segel ska du först försöka fånga upp och packa ihop det seglet som hänger löst under rået. Det du nu har packat ihop ska du knyta fast runt med en seijsing så att seglet ligger snyggt och prydligt. Denna lilla manöver gör man på några utsatta punkter på rået men i sin huvudsak gör man det för att skydda seglet från att hänga och fladdra och potentiellt gå sönder. Detta är inte så svårt egentligen men med blåst, regn, sjö och allmänsjukdom, satt jag där runt 45 minuter och drog och slet. Det tog så lång tid att nästa vakt fick komma upp och hjälpa mig. 20:30 kom jag ner från riggen och började min färd mot en mjuk och mysig koj. Efter en upptorkning av sjösjukans härliga efterverkningar kunde jag sova 3 sköna timmar tills nästa vaktpass, klockan 4 på morgonen.

Av Vidar Lundquist Wirsen, midskepps vakt