”Det är uppställning NU skynda som in i sjutton!!”, och med dessa orden ekande i elevkorridoren vaknar jag med ett ryck. Snabbare än tidigare förr hoppade jag i arbetskläder och sele för det var nämligen babords tur att ha vakt idag. Av någon outgrundlig anledning var nästintill hela vakten sen för 08.00 utställningen.

Vi alla hade även skippat dagens viktigaste måltid, frukost för få sova några värdefulla minuter till. Kan mycket väl vara därför vi blev sena också, gårdagen tog tydligen hårt på oss stackare som fick upptäcka fina Mindelo.

Landgångsvakt stod det på schemat för mig idag, med stekande 26 °C och strålande sol så klagar man inte. En liten fråga återstod dock, vad gör en landgångsvakt när man saknar landgång och ligger ute till ankars? Svaret blev så lätt som att man skulle sitta och titta ut på vår lilla öppning i relingen medan vågorna guppade utanför. Beskedet om att vi två landgångsvakter skulle blir särade på, en i navhytten och en på ”landgången” kom dock snabbt och detta lämnade oss med en dagsplan att sitta själva i tio timmar, och göra i princip inget. Som landgångsvakt är tanken att man ska se till att inga obehöriga kommer ombord, gå ronder i maskinrummet etcetera och se till att Gunnis är som hon ska. Utan landgång och sällskap försvann dock 80% av vad man brukar fördriva tiden med, så rastlös som jag är lyckades jag dock hitta på lite saker att göra som ansågs okej. Med detta menas då att man såklart måsta hålla ett öga och fokus på sitt faktiska jobb, så musik och bok blev därför snabbt uteslutet. Efter en spaning mot gitarren i navhytten så kom jag på det; jag skulle lära mig spela gitarr på tio timmar. Helt ärligt sammanfattade detta ungefär mina timmar fram till lunch, enda förändringen var att jag då och då skulle gå rond när jag satt landgångsvakt och kolla så vi inte drev för nära någon annan båt när jag var i navhytten.

Efter lunchen vid 12-slaget kom dagens höjdpunkt, en badpaus som var extremt uppskattad en dag som denna. Många hopp från halvdäck ner i plurret senare var det dags för jobb igen. De andra slipade och oljade in nagelbänkarna flitigt medan jag fortsatt med mitt snackande med andra och lallande på gitarren. Klockan 16 kom dock en överraskning och höjdpunkt numer två för dagen, glass!!! Till firande av en klasskamrats sextonårsdag bjöd byssan på go’ fika med pistage, vanilj och chokladglass. Inte nog med att vi fick glass överhuvudtaget fick vi även påfyllning, bingo! Med en vacker solnedgång bakom en av Kap Verdes öar löd dagen mot sitt slut, en tidig kväll var planen för samtliga då vi ska upp med tuppen imorgon och bege oss mot vårt äventyr på Santo Antao.

Norah Bengters SaB 1922