Öckerö gymnasium

Utflykt till Gorée

Dagen började 04:30 då Babord hade nattvakt mellan den 21 och 22 november och redan då var det 25 grader ute. Efter nattvakten var det dags för frukost och sedan uppställning. Klockan 8:15 var det samling för Babord och styrbordöverkoj, som skulle på utflykt till den gamla slavön Gorée. För att ta sig till Gorée tog vi taxi och färja. När jag såg taxibilarna så blev jag lite skraj. De var inte i det bästa skicket och hade inga säkerhetsbälten, men vi kom i alla fall fram välbehållna.
Innan vi gick på färjan mötte vi upp senegaleserna från Samares. De är senegaleser som har lärt sig svenska i sex månader och kan t.ex. vara de som svarar när du ringer till Västtrafik för att beställa färdtjänst. Deras svenska var förvånansvärt bra och jag förstod i princip allt de sa.
När jag först såg ön på långt håll såg det ut som en charmig liten ö och när vi kom närmare blev jag chockad. Det var en av de vackraste öar jag någonsin sett. Byggnaderna var charmiga i flera olika färger och alla buskar och träd gjorde sig bra med husen.
Vi elever blev uppdelade i grupper om fem tillsammans med två till tre av senegaleserna. Sedan var det dags att se mer av ön med hjälp av senegalesernas guidning. Vi fick se byggnaderna fransmännen hade haft som bostad under slaveritiden, vilka slavarna själv tvingades bygga. Vi gick även förbi några fantastiska lerkonstnärer som gjorde helt magiskt fina bilder. En av dem visade hur han gjorde och det tog bara några minuter för honom att göra ett jättevackert afrikanskt kvinnoansikte.
Alla grupper samlades sedan utanför ett museum, vilket var fästningen där slavarna hade hållits fångna. Vi fick en guidad tur genom byggnaden och fick lära oss om vad som hade hänt i de olika rummen i fästningen. Alla fångarna hade haft en 10 kg:s tung fotboja, så att de inte skulle kunna fly genom att simma ifrån ön. Rummen de bodde i var extremt små. Ett rum på ungefär 6 kvadratmeter kunde vara för 20 fångar att bo i. De blev endast utsläppta en gång per dag för att äta och göra sina behov. Museet var lärorikt men det som skett där är väldigt hemskt.
Efter museet var klockan lite över 12 och vi alla var jättehungriga. De flesta av oss stannade och åt på ön, men några åkte tillbaka till Gunilla. Under lunchen satt jag mitt emot en av senegaleserna och det var väldigt intressant att prata med honom. Jag fick lära mig lite mer om hur det är att leva i Senegal, t.ex. att de flesta har stora familjer och att mor- och farföräldrarna bor i samma hus som sina barnbarn.
När lunchen var klar åkte alla tillbaka förutom jag och fyra till då vi ville stanna ytterligare en timme med senegaleserna. Vi ville se lite mer på ön och senegaleserna skulle ändå vänta in andra halvan av samhällsettor, som inte hade varit på besök där än Vid ett tillfälle stannade vi till vid en ”lokal” där ett 30-tal kvinnor hade varsin liten souvenirbutik på runt en kvadratmeter. Det var inte det smartaste vi gjort eftersom när man hade tittat i en butik och sagt att man inte ville ha något så blev man ivägdragen till en annan kvinnas butik och sedan en annans och så fortsatte det så i ett tiotal butiker. Det var också det att alla kvinnorna hade likadana saker i sina butiker så det var bara onödigt att vi skulle gå in i tio butiker när man visste att om man inte ville ha något i den första skulle det inte komma något nytt i nästa.
Klockan tre tog vi båten tillbaka till fastlandet och där letade vi upp WiFi. Det kändes väldigt bra när jag kunde ringa hem för första gången på en vecka. Vi tog oss sedan tillbaka till båten och det blev en lugn avslutning på den hektiska dagen.

Julia Norling,

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se