Att hjälpa till i ett kök genom att duka bord, hjälpa kockar att laga middag och servera hungriga gäster kan tyckas låta som något ganska roligt, men det ordet kan inte beskriva min dag i byssan.
Dagen började vid 12 när jag tog över Cissis byssapass då hennes illamående inte skulle klara av fyra långa timmar inne i det varma, gungande köket. När jag och David tog över de tidigare backisarna som hade 8-12 vaken började det fyra-timmars-långvariga helvetet.
Man märker verkligen att vi har kurs mot Biscaya då vågorna nu inte kan liknas vid några tidigare, vilket naturligtvis orsakar att byssan förvandlas till ett gungande kaos. Inte nog med att det redan då är svårt att ta sig fram i byssan, så hade de tidigare backisarna råkat spilla ut en hel del olja över hela durken (golvet). Detta gjorde att det var ett mission impossible för mig och David att springa med mat till de hungriga eleverna i lilla mässen utan att ramla eller slå i sig någonstans. Och inte nog med att det var jobbigt i byssan för att man inte kunde ta sig fram, så tänkte jag rada upp ett flertal saker till som gjorde passet till ett psykiskt och fysiskt helvete. När vi serverade maten, som bestod av korv och kokt potatis tappade jag ut en bunke med potatis som började rulla runt på golvet i vågornas takt. (Tror ni att det blev lättare att servera efter det? Svar nej.) Yoghurten hade också flugit i golvet några timmar innan vårt pass som lämnade några klibbiga fotspår, bokstavligen. Plåtar och bläck skramlade runt, bunkar flög och tålamodet började långsamt att sjunka samtidigt som stressen började öka.
Men tillslut visade klockan fyra, och passet led mot sitt slut. Nu har jag bara nattpasset kvar i byssan, men av erfarenheter brukar nattvakterna som backis vara ganska lugna. Men då har jag ju inte jobbat under hetsiga vågor heller, så vi får väll se.
Alice Sahlström
Styrbords vakt
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se