Vaknar upp, oops, klockan redan 12?

Jämfört med första resan då man brukade varje minut av hamnens erbjudanden från uppställning till hemgång men nu för tiden händer det ofta att man sover bort dagen istället. Kanske att hamnarna inte väcker lika mycket uppskattning som länderna vid ekvatorn. Där fanns solen och stränderna medan vi får molnig himmel och halvstora stadskärnor.

Direkt efter uppställningen beslöt jag och Ivar om att hitta det som Portsmouth hade kvar att erbjuda, men först var vi tvungna att göra nåt viktigare: nämligen att sova. Detta avbröts när jag skrek ut att alla i hytten hade försovit sig till uppställningen men sedan insåg att den redan hade varit. Det som brukar hända när människor har frivakt i hamn är att sova en timme eller två och sedan gå ut till stan men just denna dag var ett undantag; alla andra hade valt att lämna Portsmouth för bättre ängar så jag vaknade upp till en tom hytt, tog mig upp och alla var borta. Situation blev värre när jag såg dukningen i stora mässen och det var redan var lunch. Paniken slog mig över att jag sovit bort dagen och chansen att lämna båten. Det fanns en möjlighet som kunde rädda min sista frivaktsdag i Portsmouth och det var att någon hade gjort samma misstag som jag och det fanns det: nämligen Ivar.

Men påväg till stora storget stöter jag på ett nyvaket ansikte, jo där står han. Ivar som vaknade nyss hade börjat leta efter mig. Vi båda såg på varandra och sade ”Jag har letat efter dig.” Till frukost blev det kotlett och sedan begav vi oss ut i staden.

Ett colaköp senare bestämde vi oss för att dra till Primark. Promenaden avbröts av mina brorsor som ringde till mig och kollade av läget. Väl framme på Primark blev det en jacka, tröja samt skärp för bara 250 kr, inte dåligt. Sedan tog vi vägen bort mot Albert Road för att jag skulle klippa mig av anledningen varför inte, då alla andra verkar ha klippt sig. Eftersom vi promenerade överallt hade klockan redan blivit fem på eftermiddagen.

Eftersom hålet i plånboken blir allt större för varje dag bestämde vi oss för att äta ekonomiskt på båten. Ivar gick förbi en militäraffär och köpte MC-handskar och stämband till sin MC vilket inte föll under kategorin ekonomiskt, men det är inte varje dag man är i England.

Väl på båten kom komplimangerna om håret vilket gjorde mig mer nöjd än innan. Maten var god som alltid med Lill-Britt och Johannes som kockar. Klockan blev helt plötsligt sju och det var dags att gå in till spelarkaden och spela bort de pengar man sparat på maten.

Hela lokalen såg ut som en film från 70-talet. Där hittade vi också några klasskompisar som gjort sig vän med stockholmarna från Älva (ett annat svenskt skolskepp). Även om jag inte var på bowling själv var det en mysig kväll som avslutades med ett Burger King-erbjudande som vi sedan åt på båten; klockan redan 22.

elev i midskepps