Vandring och inget vatten

Ännu en dag på resan har gått och det är nu bara knappt två veckor kvar innan vi behöver flyga hem till kalla Götet. Känslan av att vilja ta till vara på allt börjar krypa sig fram, och dagarna är fullspäckade med planer.

Vår guide på bussturen igår sade att Sao Miguel lockar turister tack vare sin natur. Detta, om något, fick vi uppleva idag. Efter en taxiresa en bit upp i bergen, där chauffören tutade inför varje skarp kurva för att varna eventuella bilar på andra sidan, påbörjade vi vår vandring. Som en blandning av ett forskarteam och en sprallig förskolegrupp, gick vi uppåt längs berget. Och fortsatte uppåt. Och ännu mer uppåt. De där 700 höjdmeterna kommer kännas i benen imorgon, vill jag lova.

Väl uppe på berget ledde vandringsleden oss längs en levada genom skogen. Om man valde att endast titta nedåt hade man kunnat tro att vi var ute på en svamptur i Sverige. Om man däremot höjde blicken en aning, utbredde sig en otroligt vacker natur. Vattenfall, växter med gigantiska blad, illgrön mossa och cerisa blommor är bara en del av vad vi fascinerat studerade.

Denna levada ledde oss i sin tur till Fire lake, en kratersjö. Här övergick naturen allt mer till en Hobbit-liknande miljö. Bergen blev höga, växterna mer sagolika och fåglar cirkulerade ovanför huvudet. I Hobbit kanske det inte hade varit fiskmåsar som cirkulerade, men så var fallet här. På vår turistbroschyr varnades det för attacker av fiskmåsarna, så med andan i halsen gick vi med spänstiga steg förbi deras bon.

Efter en heldags vandring, där uppförsbackarna aldrig tog slut, hade en dusch suttit fint. Men nej, det gick inte. Vattnet här ombord har nämligen börjat ta slut, så för att vi ska klara oss till lördagens bunkring är både tvättmaskiner och duschar avstängda. Som tur är har man ett handfat i sin hytt, så en raggardusch fick vara tillräckligt. Hoppas ni har det bra där hemma, så hörs vi snart igen!

Tyra Wigren, styrbord