Vänskap

Detta blogginlägget vill jag tillägna till världens bästa person och vår dag.

Klockan 8:28 steg vi av Gunilla, då började dagen. Varenda morgon ser likadan ut och är angeläget uttråkande enligt mig och därför väljer jag att inte skriva om en enda minut tidigare.

Vi kände oss fräscha och uppiffade inför att vistas bland folk. Hon hade tagit på sig en tröja i sin nya favoritfärg – mörkgrön och skor snörade i sammetsband i samma färg. En enkel outfit som såg igenomtänkt ut. Håret likt sockervadd var utsläppt och böljade över hennes axlar när hon gick.

8:57 var klockan när vi väl vistades bland folk, inte för att det var så himla många vi den tiden, men vi hade anlänt till vår destination. Suktande efter kaffe gick vi in till ett kafé och bara genom att utbyta några ord med baristan fick vi våra önskningar uppfyllda på bordet. Två cappuccinos. På kafét satt vi och fikade och snackade skitsnack. Vi gick i affärer och klappade katter och tog oss tillbaka till hamnen. Jag tog bilder på världens bästa människa och jag kan lova att detta också är världens vackraste människa. Jag har svårt att förstå hur en kan vara så felfri och galant som hon är. Sedan satt vi på ett annat kafé och tittade på bilderna, ännu en gång över varsin cappuccino.

Det bästa med världens bästa människa är att hon tycker om att umgås med mig lika mycket som jag gillar att umgås med henne. Ibland tror jag att vi är en och samma person. Vi kan säga samma saker eller göra samma gest samtidigt. Det blir aldrig tråkigt för att hon hela tiden ger mig energi som får mig att hela tiden vilja umgås med henne. Det låter som att jag är beroende. Det kanske jag är också, av världens bästa drog – vänskap.

Jag kan tillbringa all tid i världen på att skriva en text om världens bästa människa. Men om all tid skulle gå till att skriva en text som aldrig kommer bli tillräckligt rättvis, skulle jag inte ha någon tid att tillbringa med världens bästa människa längre.

Malena, midskepps