Vantskurvsdagen

Har du någonsin trott att någonting är omöjligt och sedan klarat av det omöjliga? Det har jag idag, vilket har varit lärorikt då jag äntligen förstod att egentligen är ingenting omöjligt, i alla fall inte här på Gunilla. Dagens omöjliga utmaning bestod av nedmontering av en vantskruv i stort behov av en total renovering. Kanske låter det inte svårt, men tro mig. Det var riktigt svårt.

Morgontrötta som vi alla elever här är släpade jag, och ett fåtal andra, sig ändå upp till frukosten som serverades alldeles för tidigt på morgonen för att man skall hinna få en god natt sömn. För första gången på hela resan var vi även fulltaliga på morgonuppställningen (som sker varje morgon klockan 8 då vi slår glas och hissar den svenska och, i denna hamn, den franska flaggan), vilket gladde oss alla (antagligen främst befälen). För de lyckligt lottade som inte hade vakt idag, Midskepps och Styrbord, hade de en hel ledig dag att se fram emot i Cherbourg, medans jag och resten av babord stannade kvar på våran kära Gunnis för att arbeta hela dagen.

Trots att vi alla var väldigt trötta satte vi ändå igång med dagens uppgifter som för mig bestod av; proviantering och nedmontering av vantskruv (vantskruv är den skruv som håller fast vantet som man klättrar på i riggen). Kanske låter detta inte så ansträngande, men denna vantskruven ville verkligen inte samarbeta. Efter ett flertal försök att lossa på några olika bultar med hjälp av en skiftnyckel, fick vår Bås den väldigt smarta idéen att använda sig av en kättingtalga för att få upp bultarna. Lyckligtvis fungerade denna briljanta idé och vi fick upp alla bultar utom en efter en väldigt lång stund.

Denna väldigt envisa bult ville verkligen inte lossna oavsett hur mycket vi bände, böjde och tog i. Efter att ha arbetat med denna omöjliga vantskruv i ungefär fem timmar (tro inte att det gick utan väldigt många suckande men även skratt åt hur roliga vi såg ut när vi försökte få upp dessa bultar, och därmed bjöd på underhållning till våra väldigt uttråkade landgångsvakter) fick vi slutligen loss den sista bulten och därmed kunde vi äntligen börja fixa till denna väldigt slitna vantskruv.

När arbetsdagen äntligen nått sitt slut hade vi ”till och med” hunnit måla det första lagret färg på vantskruven. Även om det var svårt var det ändå värt mödan eftersom denna vantskruv kommer se ut som ny när den är färdig.

Dagen har för övrigt inte varit händelserik, men höjdpunkten var nog när vi fick banan och choklad milkshake till 3-fikat. Då blev vi alla nöjda och glada (förutom en av våra vaktledare som inte är helt förtjust i banan).

Fram mot kvällskvisten, när nattvakterna startat, var det ett hyfsat stort ambitiöst gäng, av både elever och befäl, som tränade tills de stupade (eller i alla fall tills de inte orkade mer). Konstigt nog har det faktiskt varit väldigt många elever som har tränat denna resa, om man jämför med förra resan där de flesta tränade i genomsnitt en gång på hela resan (utifrån min egen bedömning).

Slutligen gick många av oss elever till kojs tidigt för att försöka få åtminstone en god nattsömn här i Cherbourg, vilket var behövligt.

Sanna Utbult, Babord