Efter många händelserika dagar till sjöss, närmade vi oss äntligen Portugal. Alla i babord blev som vanligt väckta av rondman vid midnatt, vars uppgift var att väcka oss sovande elever inför vakt.
Långsamt men säkert klev ett gäng övertrötta elever upp på däck, redo att påbörja sina fyra vakttimmar efter styrbords överlämning. Medan arbetsstyrkan samlades på halvdäck antog jag min position som post, vilket innebar att jag var livbojsvakt, utkik och rorgängare på vår kära Gunnis. Himlen var otroligt vacker och stjärnklar, med några enstaka stjärnfall. Trots att det var svårt att hålla sig vaken i vaggandet från vågorna, räddades min trötthet av det starka, magiska månljuset. Halvvägs genom vakten, runt klockan halv två, var det äntligen dags för det efterlängtade nattfikat. Denna natt bjöd på något alldeles extra: hemmagjorda pannkakor och sylt. Strax efter att fikat mättat våra magar och alla var på topphumör, återgick vi till det stillsamma arbetet. Själv fick jag turen som livbojsvakt att vara med på pratstund och lyssna på spökhistorier, något som alltid uppskattas. När båda vakter slutligen stod på däck och alla åtta glas var slagna, fick vi äntligen gå ner till våra hytter för att få några timmars välförtjänt sömn.
Känslan av att få lägga sig i en varm koj efter en lång vakt är svår att beskriva, och det är nästan som en lättnad som bara vi som seglat kan förstå. När alla hade vaknat på nytt, var det återigen dags för uppställning och ännu en vakt. På grund av hård motvind och dåliga vindar var inga segel satta, och därför var vakten förvånansvärt lugn. För arbetsstyrkan stod underhållsarbete h ögst upp på schemat, mer specifikt rostknackning. Vid tretiden serverades även det vardagliga fikat, som bestod av bröd med olika sorters pålägg och en saftig morotskaka, bakad av våra fantastiska backisar. I slutet av vakten lyckades vi också få tid över till lekar och sång, vilket var mycket välkommet. Eftersom vila inte är något som prioriteras på båten, gick samtliga till stora mässen för lektioner direkt efter vaktutbytet. Under dessa lektioner gick vi främst igenom en hamnutvärdering om Setùbal, men även våra reseuppgifter som är en viktig del av resan.
Resten av kvällen gick åt till att äta middag, ta det lugnt och förbereda sig inför sjöbenets sista nattvakt. Dessutom fick vi reda på att vår hamnplats flyttats till Lissabon, det vill säga till en annan storstad. Beskedet kom såklart plötsligt, men som tidigare sagt är det enda vi kan försäkra oss om ombord på båten förändring, och det hade vi lärt oss vid det här laget. Att segla över Biscaya har minst sagt varit ett tufft äventyr, fyllt med både förfärliga stormar och strikta rutiner. Men låt oss vara ärliga, även fast tiden här på havet har bjudit på många fina upplevelser, längtar vi nu efter att få sätta fötterna på fast mark igen och upptäcka vårt andra hamnstopp - Lissabon.
Elvira Magnusson Babord
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se