Öckerö gymnasium

Vem har tiden i sin hand? Gud eller Gunilla?

Att kämpa mot tiden är aldrig lätt, speciellt inte när man står som post ombord på T/S Gunilla. Det finns såklart många sätt att frångå klockan; med sång och bön kommer man långt men efter fyra ensamma timmar i kraftig blåst, brukar man till sist tröttna på sina egna tankar. Då kan det vara bra att ta del av andras frågor och åsikter och vad passar egentligen bättre till det, än ett klassiskt Q&A tidigt på morgon kvisten?

Dagen inleddes som vanligt med en hård knackning på dörren, kl 03.30. Med en sömnig suck visade jag plikttroget upp ett livstecken för rondman. Lampan tändes och dörren stängdes. Under natten hade starka stormbyar uppmätts i samtliga hytter, och vår hytt var såklart inget undantag. Temperaturen verkade vara nära fryspunkten. Så kändes det i alla fall när jag motvilligt drog av mig täcket. Med en mindre graciös rörelse lyckades jag ta mig ur min koj och landade sedan med en kraftig duns på golvet. Något omtumlad, tog jag mig snabbt upp och öppnade min stökiga garderob.

Igår kväll hade vår andrestyrman haft en grundlig genomgång med oss kring praktisk klädsel. Det var mycket lärorikt men dessvärre var ingen bland oss villig att hålla med. Han kunde säga vad han ville men oberoende av vad så frös vi. Av den anledning tog vi ett kollektivt beslut att frångå all undervisning och övergick således till vår gamla strategi; att sätta hela garderoben på kroppen. Det tog tid, som vanligt, och i sista minut begav sig hela vakten upp på halvdäck för uppställning.

Under vakten stod jag som post tillsammans med två andra tjejer. Vi kämpade alla mot ögonlocken där vi stod gömda bakom våra vindpinade luvor. Det efterlängtade fikat blev vår räddning. Och med magarna fulla av scones, återvände vi upp på däck för att avlösa våra kamrater. I vår tristess beslutade vi att återuppta en nyskapad tradition; att ge varandra frågor och svar efter varje slaget glas. Alla tyckte att det var ett bra sätt att fördriva tiden och att det var roligt att tillbringa tid med lite ovana tankar. En av frågorna löd ”Varför saknar du den egenskap du vill ha?” och för oss krävde den frågeställningen både eftertanke och grundlig självrannsakan.

För många ombord är det en utmaning att stå som post. Dels eftersom man blir uttråkad efter en kvart och dels eftersom man blir utlämnad åt sina egna tankar. Många brukar därför försöka fördriva tiden genom att sjunga, diktera eller fantisera. Själv brukar jag tillbringa tid i bön. Det finns ju så mycket att be om ombord; att godisförrådet inte tar slut före hemkomst, fler möjligheter att tala om evangeliet och mod att följa Gud. Många skulle säkert finna det märkligt att Han faktiskt lyssnar, men hur många gånger har han inte också svarat?

Efter vakten sov alla fram till lunch. Därefter samlades vi nere i stora mässen för att ha några lektioner. Denna tid tillägnade jag den ädla konsten att göra allt utom det man borde göra, det vill säga att jag prokrastinerade. Produktiviteten var således lika med noll. Och av någon obeskrivlig anledning var även mitt konsekvens-tänk lika med noll. Om man summerar detta får man inte något positivt resultat. Men matten har jag redan lämnat bakom mig, så jag väljer att blunda för denna enkla ekvation.

Timmarna fram till vakt krävde, till min besvikelse, inget tidsfördriv utan försvann villigt ifrån mig. Plötsligt var det återigen dags att öppna garderoben och dra på sig de otympliga selarna över otaliga lager. Det blåste kallt uppe på däck men solens strålar trängde ändå genom våra kläder och tinade upp oss. Som del av arbetsstyrkan, blev jag tilldelad ett sandpapper av dagens vaktledare och blev därefter stationerad med ett block (en trädklump som var i desperat behov av omvårdnad). Tiden förflöt på sitt vanliga långsamma vis, men i Guds närvaro behövde jag inte längre kämpa mot den.

Emma, midskepps vakt

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se