Vinnarskallar och en ny ö

Dagen startade på bästa vis med ett luciatåg av käraste Styrbord, eller på sämsta vis enligt vissa. Morgonrösterna lät något falska men eftersom timvisaren snuddade vid 04.00 så var det ganska förståeligt.

Ute i korridoren rusade en aning frustrerade folk med raska steg för att hinna till uppställningen och jobba vår sista vakt till sjöss fram till klockan 08:00. Dörrar smälldes igen, inte bara på grund av frustationen som låg i luften utan även av de stora vågorna som man hörde skvalpa mot skrovet. Hursomhelst, tillslut stod vi vid uppställningen, tacka styrbord för det.

Under hela vakten kändes det som om en stor sten tyngde ner mina ögonlock och man kom ständigt på sig själv rycka till varenda gång någon ropade ens namn. När horisonten började lysa upp av ett rött sken och Teides vitspetsiga topp började skymta så blev jag genast piggare och njöt av den värmande fläkten mot ansiktet. På andra sidan befann sig även andra berg som sträckte sig enda upp till molnen. Ön var helt täckt av växter och bara några ynka hus. Slutmålet som var La Gomera var alltså nått och befann sig bara några hundra meter ifrån oss. Samtidigt som magarna började kurra slogs äntligen det åttonde glaset och vi kunde bege oss till frukosten och äta den goda havregrynsgröten.

Senare på eftermiddagen lade vi oss till ankars utanför en vik med vatten blått som en klarblå himmel. Vi skulle ha det efterlängtade ”VM i OS”. Den avslappnade stämningen ändrades snabbt till en mer spänd, och taggad känsla. Vi delades in i fyra lag där allas vinnarskallar märktes tydligt så fort pappret på lagen sattes upp på väggen. Såklart så skulle vi ha lagmöte och därefter slängde vi på oss matchande gröna tröjor, flätade håret, och målade en kompass i ansiktet där lag ”syd” stod med stora bokstäver. Fenderhoppning, frågesport och knoptävling var bara några av tävlingarna som stod på schemat, men bäst av allt var simhoppstävlingen. Efter att ha badat i det varma havet en bra stund blev det genast kö till stegen när en söt doft av blåbärspaj spreds med vinden. Det var absolut det godaste sötfikat på länge!

Perfekt tid till att vi lade till i hamnen började himlens havsblå färg övergå till ett vitt täcke av fluffiga moln med ett rosa sken i bakgrunden. Inte allt för överraskande låg hamnen bredvid en liten by med färgsprakande hus och en stenstrand några meter bort. Eftersom vi har varit på fem av sju av de beboliga Kanarieöarna så har vi ganska bra koll vid detta lager, men alla öar har sin egen charm. Dagen slutade med en mysig kvällspromenad i den lysande staden för att sedan kunna somna gott och orka med en förväntansfull dag imorgon.

Alicia Jisbrant Björnquist, Babord