Öckerö gymnasium

Coronakryssning. April.

Nästan över Atlanten. Det påminner mycket om grundskolan, särskilt dom sista åren.

Jag kommer ihåg när man på måndagar kom till skolan, att man tänkte att det är bara att bita ihop, den här dan är snart förbi, stå ut.

Sen på tisdag fick man tänka att: Nu är det en dag mindre, det är bara att stå ut idag så har halva veckan gått imorgon.

Sen på onsdag: Bara hälften kvar -en lättnad.

Torsdag: Nu, nästan. Bara att uthärda idag och sen bara en dag kvar.

Fredag: Sista dan, sista dan, sista dan.

Det roliga och intressanta med grundskolan var gymnastik och teckning. Kanske geografi till en del också. Sen kommer jag inte ihåg nåt mer. Man lärde sig engelska förstås. Det skulle behövas mer psykologi och filosofi och gymnastik varje dag. Det är mycket viktigt/nödvändigt/hälsosamt och mycket roligt att röra på sig och idrotta.

Man kunde ha pensionärer som umgicks med eleverna och talade om hur man bäst ska göra för att ha ett bra liv. (Det skulle vara roligt och givande för gamlingarna också-vissa?)

Man skulle få lära sig fler språk tidigt, ju yngre desto bättre, svetsa, bygga hus, hoppa fallskärm, cykla på enhjuling, springa marathon, sköta om och ta hand om djur, hur man startar eget företag, hur man emigrerar till Australien, prova olika yrken-gå ut på flera olika arbetsplatser(pryo).

Som det är nu, är det bara bortkastad tid. Kanske praktiskt för föräldrar på jobbet att veta var ungarna är.

I detta hade ju Bobby (Marley) en värdefull observation; Don't let them fool you, or even try to school you.

Vad man gör på den här segelbåtskolan är ett bra exempel på vad som kunde eller borde införas i grundskolan. Fast självklart är det ju så att om man åker båt mer än tre dagar i sträck, blir det oerhört bedrövligt långtråkigt. Visserligen har inte den effekten börjat påverka eleverna så mycket än. Har väl inte hunnit se så mycket vatten och vågor. Dom tycker det är kul att klättra omkring i masterna och dra i snören. Styra båten gillar dom också.

Uppenbarligen underlättar det så att dom står bättre ut med den överdrivet långa båtturen. Vad som inte underlättar för någon, är att den här båten guppar åt alla håll, som en badanka. När man kör för segel, lutar den dessutom konstant. Ibland så mycket att man får sätta ena foten mot väggen. En lutande badanka. Jag tror dom flesta håller med om att det är ganska obehagligt. Särskilt kockarna skulle kanske illustrera det hela med en lång rad svordomar(?). Men det är klart, det finns alltid nån som gillar när det lutar och guppar. Som när man var liten och värmde upp för gymnastiken och det kom en elev med intyg från föräldrarna, att han eller hon skulle vara befriad från gymnastiken. Befriad??!! Det finns folk till allt.

Världen över sitter människor i karantän, det är åtstramat överallt, på ett eller annat vis, mer eller mindre strikt. En kompis som är mekaniker och servar fiskefartyg i Ecuador, sa att militären håller dom inlåsta i en byggnad. Hemma (Costa Rica) är det utegångsförbud från tio på kvällen till fem på morgonen. Man får inte vara fler än ett halvt dussin personer åt gången, i matbutiker osv.

Det kanske är lika bra att plaska omkring här på Atlanten, man kanske skulle känna sig mer, eller lika mycket inlåst nån annan stans. Eller inte.

Den Cubanska duvan har stuckit. Förmodligen hans andra misstag (första var att åka med). Han stack mitt ute på Atlanten. Hur långt kan duvor flyga? Samma dag han försvann, var det en grå måsliknande fågel, med svart näbb och runda, kraftigt utstående blå ögon, som gled runt båten. Duvan trodde kanske det var nån polare och att det fanns land i närheten och följde med. I så fall missade han en detalj -kompisen hade simfötter. Blir han trött på att flyga, sätter han sig i vattnet och kan paddla omkring i lugn och ro. Försöker en duva göra det, hamnar han väl med fötterna pekande rakt upp. Hoppas han hittar ett fartyg och kan åka med. Har han tur, går det åt rätt håll, vart han nu skulle. I vilket fall går alla fartyg fortare än den här. Buena suerte, till det klantarslet också.

Första gången jag jobbade på den här båten och vi var på väg till Horta-Azorerna, så träffade vi på en segelbåt som låg och drev för att han tappat rodret. Den hade fransk flagg. Vi bogserade den i tre dygn, och när vi kom fram, kom killen och hälsade och tackade. Jag började fråga honom lite saker, bland annat, var i Frankrike han bodde. Toulouse. Otroligt sammanträffande för jag bodde där också delvis. (Jag hyrde en lägenhet där i 8-10 år).

Tristan Kabela, som han hette, bodde nästan granne med boxningsgymet jag tränade på. Dessutom ligger Toulouse mitt i landet, mellan Biscaya och Medelhavet, lite norr om Andorra-liten chans att han skulle komma just därifrån. Hans föräldrar kom från Trinidad & Tobago och dom byggde en segelbåt i sin trädgård, när Tristan var liten. Sen körde dom den utmed floden och kanalerna till Medelhavet. När Tristan växte upp fortsatte han traditionen att åka segelbåt. Han hade varit i Afrika och Karibien, när han tappade rodret och stötte på oss. Hans båt hette Funambule- en som gör kullerbyttor osv. Det skulle dom ha döpt den här gondolen till...

Vi träffades några gånger i Toulouse efteråt. Sen fick han jobb på en turistpråm, baserad i medeltidstaden Carcassonne vid Garonne. Nu vet jag inte vad han gör. Kanske åker båt igen.

Vår båtåkning-den ändlösa kryssningen fortsätter. Parkerade bara i Horta en eftermiddag för att fylla på bränsle. Där sa en hamnanställd att det finns fem fall av virus. Vet inte säkert om det var hela Azorerna, eller bara Horta, men förmodligen Azorerna generellt. Alla restauranger var stängda, det var bara matbutiker och liknande som hade öppet. Det hade i alla fall varit fint att stanna ett par dar och åtminstone få springa lite i kullarna och bergen.

Det är underligt att folk här på båten inte blir mer uttråkade än vad det verkar. Kan det vara att dom nöjer sig med samma som pensionärerna i Progreso? Alla sitter och tittar på filmer med svärdfäktning och skottlossning? För min del räcker det att se sånt i tio sekunder, sen är jag uttråkad.

Det var en spansk undersökning för nåt år sedan, där dom konstaterade att ungdomar/tonåringar nu, har en koncentrationsradie på 8 sekunder, sen börjar dom bli distraherade och tänka på annat. Detta skulle bland annat, bero på att man generellt har näsan intryckt i en mobiltelefon och/eller ständigt ser filmer. När vi har information och instruktioner för eleverna, får man alltid upprepa vad som genomgåtts.

Rimmar.

Man får lära sig att pratatydligtochpratafort..?

Dessutom har språket i Sverige förändrats sen jag sist bodde där för 25 år sen. Eller är det bara Göteborgstrakten? Alla säger;nice,ies,typ,ish medmera saker jag inte förstår varför dom säger. Det låter bara konstigt. Härma engelska? Ush. Kan ha samband med dom 8 sekunderna-om man har ett ordförråd på ett dussin ord,tar det mindre än 8 sekunder att säga det som behövs.

Man har inte sett så mycket annat här än vågor. Stora visserligen. Det var ett gäng delfiner en dag, som simmade omkring båten. Cirklade runt lite, sent tröttnade dom och försvann.

Men snart är det sista veckan, sista veckan, sista veckan.

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se