Öckerö gymnasium

Maskinchefens blogg

Vi närmar oss Miami, ändhållplatsen, slutet på kryssningen.

Det verkar som dom flesta är nöjda att snart komma hem. Det är förståeligt till viss del, det har varit lite jobbiga moment och mycket motvind och motsjö.

Fast för egen del är jag ganska nöjd med resan, det har varit många mycket givande möten överallt: Jamaica, Belize, Mexico och till och med - förvånansvärt nog - i Donaldlandia. Där visserligen mest afrikanamerikanska och latinamerikanska.

På en kubansk cigarrbutik i Tampa satt jag och konverserade med kubanerna och när jag skulle gå, vägrade dom att ta betalt för kaffet och insisterade på att bjuda mig på det. På cigarr-kafeerna/barerna hade dom alltid mycket bra latinamerikansk musik, så man kunde sitta där i timmar och bara lyssna.

På den här båtturen har det varit ovanliga fåglar - hela resan från Progreso. Det ovanliga är att det mest är skogsfåglar. Det har cirklat måsar runt båten och en del pelikaner har suttit och åkt med, men vad man inte brukar se är duvor och många olika sparvliknande saker, vissa mycket färggranna (till och med en i kolibristorlek, kanske tre centimeter lång), och tranor eller hägrar (som ju inte bottnar här, även om dom har långa ben.)

Det mest överraskande var två hökar,som satt i masterna och dök ner och attackerade, dom mycket överraskade sparvarna och lyckades käka upp ett par.

Det är verkligen konstigt att se så mycket skogsfåglar ute till havs. Det vore intressant att få reda på vad som lurat ut dom hit. Dom borde åtminstone leta upp en farkost som går snabbare än den här, om dom nu ska åka båt. Jag har inte åkt med något långsammare sen jag i tioårsåldern drev omkring på isflak i skärgården i Oskarshamn. Vi hade inga mobiltelefoner då och var tvungna att hitta på nåt. Och är det inte livsfarligt så är det ju dödstråkigt.

Progreso är en av dom bästa hamnarna, det är en skön stämning och mexikanerna har en speciell humor. Dom skämtar alltid i alla situationer. Jag köpte vid ett tillfälle en telefon och vi skrattade så mycket med dom tre tjejerna i butiken att jag nästan fick ont i magen. Till exempel tappade en av tjejerna något och jag sade på skoj att det var väl inte min telefon det där? Hon svarade lugnande: nej,nej,oroa dig inte det var en annan kunds telefon.Ingen fara.

När jag pratar med någon hemma (Costa Rica) och nämner behagliga och lugna Progreso, så viker dom sig (också) av skratt för det är ett bostadsområde i Puntarenas som heter likadant och är problematiskt med mycket rån och droger osv. Min advokat bodde där och har fortfarande kontor där. Han sa att det på nätterna ibland sprang folk på taken och sköt på varandra eller andra ligister på gatorna. Eftersom det inte är särskilt ofta som ambulanser plockar upp skottskadade i området, kan man förmoda att det är svårt att sikta när man balanserar på ett tak...

Just nu har man också här på båten svårt att hålla balansen,då det lutar och guppar onödigt mycket. Lyckligtvis tycker uppenbarligen många i sällskapet att det är roligt. Personligen tycker jag att det skulle vara roligare att komma fram.

Men-snart där.

Marco

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se