Adjöss och tack Gunilla och fina SA2023

Det var tio år sedan jag seglade Dos på Gunilla sist, men det känns som jag aldrig gjort annat.

Det har varit en fröjd att segla med min klass på deras sista resa. Det är en sådan fantastisk grupp, som ser varandra, tar hänsyn, förstår sin påverkan på gruppen och vet vad som behöver göras för att det skall fungera ombord.

Jag skall inte sticka under stolen med att jag var nervös inför denna resa. Men det blev helt fanatiskt. Jag kände mig välkommen av både befäl och elever.

Att Dosa med sin klass ger det där extra djupet, det där mellanrummet som en missar mellan lektionerna på skolan. Korta, långa, djupa och roliga samtal som sker för att vi befinner oss på havet utan uppkoppling och utan stress från omvärlden.

Det sämsta med att vara gymnasielärare är att efter tre år av relationsskapande och när precis levlat upp i nyanseringen och förståelsen för varje elev så springer de ut i livet och lämnar mig. Men det är också det bästa med att vara gymnasielärare, att se dessa små mannagryn bli människor med starka åsikter om allt och se dem orädda ta sig an livet.

Nästa år får jag en ny klass att ta hand om, en ny klass att skapa relationer med, en ny klass som kommer växa och ta stora kliv på resorna och i skolan. Det kommer säker bli bra men just nu känns det som om det kommer bli svårt att toppa det som jag har med SA2023.

Tack för mig, jag hoppas återkomma till Gunilla snart igen och uppleva nya äventyr med nya mannagryn på vägen genom livet.

Tobias: Utbildningsledare och stolt mentor