Äntligen ”hemma” igen!

Efter två dygn ombord känns det mesta redan hemtamt I förrgår lämnade jag ett snöigt Björkö bakom mig, för att ta bussen till Landvetter flygplats. Som tur var hade jag beräknat lite extra restid, för i centrala Göteborg hörde jag Västtrafik gå ut med en uppmaning till alla sina chaufförer om att tänka på väglaget och ”se till att komma fram hellre än att passa tidtabellen”.

Nåväl, på Landvetter var det i alla fall överfullt med ”framkomna” resenärer och köerna till de olika incheckningsdiskarna ringlade oroväckande långa. Det var egentligen först då, som jag insåg att påsken är i antågande och att folk var på väg på semester. Själv tänkte jag ju bara på att åka iväg för att jobba! Detta underströks också av att i Malagas ankomsthall hitta ”GUNILLA” bland de väntande chaufförernas alla företagsskyltar.

Drygt två timmar senare steg jag ur taxin och gick ombord på nämnda båt. Eftersom klockan var halv sju, hade jag förväntat mig att vara sen till middagen så döm om min förvåning och glädje när jag insåg att det dukades till fest på däck! Det var en kombinerad födelsedags-, avskeds- och välkomstfest i färgens tecken. Vad kunde väl passa bättre för en bildlärare som jag, som dessutom inte behövde klä om, eftersom jag redan bar en klart ceriserosa t-shirt!

Ytterligare en sak som föll undertecknad i smaken var förstås den grill-buffé med tillhörande efterrätt, bestående av oreo-maränger, lemon curd, glass och hallongrädde, som erbjöds! Ja, det kändes verkligen som om jag kommit ”hem” till Gunilla igen!

Idag, två dygn senare är känslan precis densamma. Vi har hunnit med både stormöte, båtråd, lektion och valskådning. Allt är, med andra ord, precis som vanligt ombord. J

KiKi Åstrand

utbildningsledare