Äntligen i Dakar

Igår, tisdag morgon, la vi så till i Dakar, mittemellan jättelika bulkfartyg på en kaj full av stuveriarbetare med rissäckar på axlarna. Efter en smidig inklarering satte vi full fart genom stadens, vad som känns som miljontals, gatuförsäljare, erbjudandes allt man kan tänka och önska sig och lite till. In i ett gäng taxibilar som vänligt men bestämt navigerar sig genom Dakars ständiga rusningstrafik, där högertrafik tycks varvas med vänstertrafik på ett mycket finurligt vis. Plötsligt befinner vi oss inne i ett av alla husen. Där inne pågår lektioner i svenska och vi möts av ett gäng som hälsar oss välkomna. Vi samtalar om hur det är att leva i våra respektive länder, våra utmaningar och drömmar. Undervisningen bedrivs av företaget Samres som utbildar Senegalesiska unga vuxna i svenska för att de ska kunna jobba som informatörer åt företag som Västtrafik. På Samres callcenter svarar de i telefon och hjälper till med att ordna färdtjänst och ersättningsresor. Globalisering kallas det visst…

Hörde förresten något om snöoväder hemma i Sverige. Har du under veckan drabbats av att årstiden visat sig med sin fulla kraft och uppgivet ringt ett av kollektivtrafikens stödnummer är det inte omöjligt att det var en av våra nyfunna senegalesiska vänner du pratat med.

Ett vinterland som för övrigt känns väldigt avlägset här i Dakars hetta, damm och dofter.

Tillsammans med Samres studenter har vi idag besökt Isle de Gorée. Gorée är en vacker ö ett par sjömil från Dakar som rymmer minnen från kolonialtidens mörka historia. Ön tjänande under många år som utskeppningshamn för slavhandeln. Människorna som tillfångatagits på kontinenten fick spendera sin sista tid här innan Atlantöverfarten, instängda i fruktansvärda fängelsehålor. I förhållande så dåliga att en stor andel dog i fångenskapen. Att spendera dagen på ön tillsammans med ungdomar från Senegal som delade med sig av sin kunskap och sina känslor för denna tid och plats är något vi aldrigt kommer att glömma.

Allt väl med oss här på Afrikanska kontinentens västligaste punkt.

Erling Mattsson Wilske, utbildningsledare