Besöket som lyfte

Ibland händer det att det vi är med om på resorna liksom blir lite extra mycket ”på riktigt”. Vi säger ju om vår skola att vi tar med eleverna ut i verkligheten för att lära på plats. Idag fick vi oss en upplevelse som fick till och med en erfaren dos som mig själv att rysa.

Idag hade styrbord och babords vakt två studiebesök på schemat. Biljetterna jag löst var så kallade kombibiljetter och de båda besöken som skulle kombineras måste dessutom genomföras på samma dag. Trots att det var 39 minuters promenad mellan platserna. Besök nummer ett låg på bara 10 minuters promenad bort. Jag hade bokat in oss på ett besök ombord på admiral Nelsons slagskepp HMS Victory. Det var en mäktig känsla att lotsas runt genom fartyget på de olika däcken och få ta del av händelser genom en liten personlig audioguide. Ju längre ner i fartyget vi kom, desto mer fick vi huka oss och liksom fällknivar ta oss längs ner i skrovet. Inte mycket är original från tiden då Nelson trampade på däck och sov i sin lilla specialkoj med gardiner, men det gör liksom inte så mycket. Känslan av hur det kunde ha varit ombord fanns där ändå.

Besök nummer två var inbokat senare på eftermiddagen och då hade alla elever haft dagen på sig att förflytta sig tvärs över de imponerande gräsplanerna som heter Southsea common och som var uppsamlingsplats för en del av de soldater som skulle över kanalen på D-day. Vi hade ju varit på stränderna i Normandie och sett vad som väntade där och nu skulle vi byta perspektiv och istället fokusera på förberedelserna här inför invasionen. Och det var då det oväntade inträffade. Vi får träffa och intervjua en nästan hundraårig engelsk farbror som i sin dekorerade uniform sitter i muséets café. Han kommer regelbundet, berättar man för mig i receptionen, sitter i caféet med en karta och fotografier och vill gärna berätta om hur det var att som ung soldat landstiga i Normandie. Det visade sig att han hade kommit iland just på den stranden vi blickat ned på från det tyska kustvärnet bara för en vecka sedan. Därefter hade han varit med och befriat Bayeux. Ni förstår själva. Han svarade tålmodigt på trettio elevers frågor och det blev ett magiskt möte.

Allt gott ombord!

Brita Malmcrona

utbildningsledare