Biscaya

Vi har träffats förr, jag och Biscaya. Ett par gånger faktiskt och jag måste säga att du gjort framsteg angående din gästvänlighet. Första gången vi möttes var en katastrof!

Du gjorde allt för att visa att vi inte var välkomna. Allt som allt förlorade vi vår högt älskade kaffemaskin, det mesta i porslinsväg när det sjösäkrade skåpet ändå öppnade sig och allt föll ut samt diverse personliga ägodelar hos flera befäl. Vi sov knappt och när jag mötte andra befäl och elever tittade vi hålögt på varandra men sa inget. Andra gången vi sågs var lite bättre. Bättre på det viset att inget gick sönder men sömnlösheten och de trötta, hålögda blickarna var de samma.

Men nu har du ändå välkomnat oss med vindar åt rätt håll och lagom med sjögång för att Gunnis inte ska kränga allt för mycket. Visserligen har vi noterat en hel del som vi inte sjösäkrade tillräckligt men det är helt okej. Stundvis har det gungat rejält och det mesta i byssan har flyttat sig från ena sidan till den andra. Jag har försökt sitta still vid mitt skrivbord genom att ta spjärn med ena benet och trycka mig hårt mot min koj. Ibland har det funkat andra gånger har jag och stolen åkt från ena sidan hytten till den andra. Trots detta måste jag ge Biscaya en eloge för sina ansträngningar att visa upp en lite bättre sida än tidigare. Vi tar oss snabbt mot Porto och kapten pratar om rekord, vilket har fått flera elever att undersöka hur man kontaktar Guinness rekordbok.

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare