Bonus

Av olika skäl blev vår avgång härifrån försenad tills i morgon, varför vi alla helt plötsligt förärats en ”bonusdag” i land. För min egen del var detta väldigt välkommet, eftersom de gångna 2,5 veckorna varit ganska intensiva och inte erbjudit någon egentid att tala om. Så när klockan slog halv elva och dos-kollegan och jag klarat av alla nödvändiga skolbestyr, begav vi oss ut på stan.

Vi hann emellertid inte alltför långt förrän vi stötte på en spektakulär byggnad ”modell större”. Lite nyfikna på vad den kunde inhysa, tog vi oss uppför en enorm yttertrappa och fram till entrén. På gården utanför anslöt samtidigt en större grupp skolelever och deras två lärare. Av dem fick vi reda på att museet vid namn DOMUS eller CASA DEL HOMBRE handlar om livet och människan.

Eftersom gårdagens besök på vetenskapsmuseet MUNCYT visserligen varit intressant men lämnat en del övrigt att önska när det gällde information på engelska, beslöt vi oss för att höra efter hur det förhöll sig med den saken på detta nyfunna museum. Medan jag pratade med personalen i receptionen, diskuterade Angelica framtida skolbesök med ovan nämnda lärare. På så sätt slog vi två flugor i en smäll och kunde en knapp halvtimme senare lämna stället med kontaktuppgifter till två nya presumtiva besöksmål. Så kan det gå när två gamla lärare tänker ha en ledig stund!

Nåväl, klockan hade ännu inte hunnit bli tolv, när vi fortsatte mot fyren, vilken Angelica hittills inte besökt. Väl där tog vi en efterlängtad kaffe på termos och nyinköpt bakelse. Den cirka fem cm stora chokladkuben, bestående av två sorters mjuk chokladkaka, varvad med två lager tämligen intetsägande smörkräm, och toppad med kaksmulor gick förstås ner men lämnade tyvärr inga bestående intryck. När så tiden för Angelica att klättra upp i fyrtonet var inne stannade undertecknad på marken och påbörjade denna blogg.

Efter besöket fortsatte vi att strosa omkring i området och sen blev det bad och matsäck i en liten vik. Med andra ord fick vi till slut vår efterlängtade ledighet och spenderade några timmar med promenad, ”bunkring” och glass, innan det var dags att återvända till Gunilla.

KiKi Åstrand

utbildningsledare