Byssan lull…

Den här gången är ovanstående faktiskt ingen uppmaning utan ett konstaterande. Och det är inte bara byssan som är lull, utan hela båten. Det kanske fladdrar till i något segel emellanåt, men det är allt.

I går kväll på började vi alltså vår långsegling mot Grenada. På grund av besättningsbyte och proviantering, kom vi inte iväg på morgon som planerat, men i gengäld fick vi ju en bonusdag att spendera i Mindelo. Själv följde jag bland annat med till grönsaksmarknaden, för att köpa tomater. Den unga försäljerskan såg först lite konfunderad ut, när vi bad om att få köpa hela hennes lager, men efter att hon konsulterat sin mor, gick det för sig. Som tur var glömde vi att pruta, vilket innebar att, när tomaterna var betalda, hade vi inte råd med koriander. Inget ont som inte för något gott med sig!

Förutom grönsaksinköp kände jag mig naturligtvis manad att fylla på bakelseförrådet. Mäkta förvånad hittade jag en tårtliknande bakelse på ett café. Jag åt hälften av den ca 4 x 10 cm stora bakelsen på stället och tog med mig resten ombord. Tre lager chokladbotten varvat med en relativt oansenlig smörkräm räddades tack och lov till av den syrliga mangosylten på toppen. Det var alltså inget större fel på kakan men den var fortfarande för söt för att hela biten skulle kunna sköljas ner med en alltför liten ”Cáfe Grande”.

Så nu sitter jag här med återstoden av bakverket, en stor kopp svenskt kaffe och en tysk bok. Jag tänkte ligga snäppet före tyskaeleverna med den ungdomsroman jag givit dem i uppgift men just nu upptäckte jag generat att den är mer vågad än havet runt omkring. Nåja, nu kommer de väl i alla fall att vilja läsa vidare…

KiKi Åstrand

utbildningsledare