Chiefen

Maskinisten ombord, en snidare utöver det vanliga. Han heter Marco och hela världen är hans hem.

”Jag har inte bott i Sverige på säkert tjugofem år ” säger han.

Marco är ganska lågmäld och säger inte så mycket. Jag har förstått att han vill leva enkelt, talar hellre med människor vid incheckningen på flygplatsen än att bråka med maskiner som blippar fram ett meddelande om att du inte finns. Hittar han en bar någonstans i välden där han trivs, så sitter han där tills personal och ägarna känner honom. I Costa Rica brukar han bo, men han reser gärna runt i välden när han inte jobbar. Han har en lägenhet i Marseille och en lägenhet i ett lägenhetshotell någon annanstans. Han är svensk bronsmedaljör i 72 kilosklassen i Pugilism… men det var inte detta som jag ville skriva om, det är något annat som jag blir väldigt imponerad över.

Att se de små fantastiska träsniderier denna grovlemmade oljiga man skapar med sina händer. Detaljrikedomar som förstummar, porträtt i miniformat av människor han mött. Varje liten detalj har en historia, som handen på den tokiga kocken som försöker banka fisken platt med kaveln i stekpannan…

-”Jag tappade den i golvet i Costa Rica och en hund kom och tog handen och kaveln, Jag var tvungen att springa ikapp den och bända upp käftarna men då hade han redan tuggat i sig kaveln, du kan se bit märkena på den lilla handen här…Kaveln fick jag göra en ny.”

Det är vackra små figurer i ädla tätvuxna träslag från exotiska platser, fiskar, sköldpaddor, fiskskelett, apor, elefanter och valfenor. Det verkar finnas nått för allas smak.

-”Jag tänkte att jag kanske kan hitta nått ställe i Costa Rica där jag kan sälja grejerna till turisterna.”

Världen är inte större än att han känner sig hemma där det är enkelt att leva och där människor har humor.

Dagens Dos av Jakob