Den enda i ulltröja

Medan eleverna har shorts, linne och börjar få en klädsam solbrun uppsyn går jag runt i ulltröja och fryser. Rutinerna ombord ser lite olika ut och i Stora mässen där jag hänger ca 8 timmar om dager råder kylan.

Så hur ser då mina dagar ut, kanske du undrar. Lektionerna startar 12.20 men innan dess ska mejl skickas, kontakter ska tas och bloggar ska läggas ut. Sen är det dags att gå ner till lektionerna. Raggsockar på, ulltröjan på och sen packar jag allt som behövs för att få till bra lektioner med första vakten. När jag öppnar dörren ut mot däck möts jag av elever som undrar om jag ska till fjällen. Ja, det är stora kontraster mellan deras och min klädsel. Men allt är AC:ns fel! Den har en mycket känslig personlighet och minsta temperaturändring ute gör att den får ett frispel. Så fort värmen stiger utomhus gör den allt för att sänka graderna inne. Vi är inte helt kompatibla, jag och båtens AC. Jag skulle till och med kunna erkänna att jag inte alls gillar den.

Efter cirka en timmes lektioner börjar dock även eleverna känna av kylan och tar på sig tjocktröjor eller filtar. När nästa vakt anländer undrar de så klart varför vi ser ut som påpälsade skidåkare. Vi tittar på varandra och vet att de snart kommer förstå. Bara, shortsklädda ben kommer snart behöva en filt eller byxor. Borden kommer fyllas med varmt te och vi kommer börja räkna ner tiden till fikat 15.20 då vi kan gå ut och sätta oss i den värmande solen.

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledar