Den mytomspunna staden

I går intog vi Marrakech. I jämförelse med almoraviderna och almohaderna var vi dock mer fridfulla och hade inga planer på annat än att upptäcka den orientaliska, mytomspunna och spännande gamla berberstaden. Intervjuer, gemensam lunch, upplevelser i de svindlande gränderna, insupande av de osande matstånden och kulturupplevelser stod på schemat.

Få städer nära Europa är så orientaliska, mytomspunna och spännande som den gamla berberstaden Marrakech. Marrakech är hem för en miljon marockaner och är, liksom Marocko i stort, en blandning av gammalt, nytt, tillbyggt och ursprungligt. Marrakech kallas ofta för "den rosa staden" för den vackra husfärgen som pendlar mellan ockra och babyrosa. Enligt myten färgades husväggarna röda av det blod som flöt när Koutobiamoskén och dess 65 meter höga minaret byggdes på 1100-talet. Koutobiamoskén är flitigt porträtterad och något av Marrakechs motsvarighet till Eiffeltornet.

Torget Djemaa el Fna som likt ett öppet fotoalbum med ormtjusare, akrobater, dresserade apor, rynkiga spågummor välkomnade oss och var vår utgångspunkt. Här delade eleverna in sig i grupper om fem och spreds sedan snabbt över torget och in i de myllrande gränderna. Vi hade återsamling vid 12.00 och gick gemensamt till en restaurang med takterrass för att äta lunch. Utsikten över Djemaa el Fna var slående och vi njöt av både sol och mat.

Efter lite välbehövligt energitillskott var det åter dags att upptäcka staden. I ytterligare några timmar gick vi på upptäcktsfärd i de små labyrintgränderna. Flera gånger träffade jag på elever som passade på att intervjua och söka svar på de olika frågeställningar de har med sig i exempelvis ämnen som religion och samhällskunskap. Det är lätt att vara lärare när källan till kunskap upplevs på så nära håll. Vi var ett glatt och upplevelserikt gäng som åkte tillbaka till Gunnis på eftermiddagen. Vilken härlig dag vi haft!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare