En sjöman kommer när hen kan

Senaste dygnen har vi seglat på riktigt fint. Passadvindarna har samarbetat med den regionala harmattan som gett oss hög fart söderut. Dessutom har de nordostliga vindarna fyllt däck, rigg och andra skrymslen ombord med fina sandpartiklar och påmint oss om de väldigt öknarna i öster. Men seglingen har inte riktigt gått så bra hela tiden.

När vi lämnade kanarieöarna visade väderkartor stabila och friska vindar åt precis rätt håll. Trots det fick vi gå i väntan på att dessa skulle uppenbara sig och plötsligt började det kännas otroligt att vi skulle hinna fram till utsatt tid. Trots deviser om att sjömän minsann kommer när de kan började en viss otålighet krypa sig på. Besöket i Dakar har planerats noggrant sen lång tid tillbaka och tankarna började snurra kring om planer skulle behöva läggas om, besöket och kortas ned, programpunkter strykas.

En morgon efter att det konstaterats att vi fortfarande varken var på väg åt rätt håll eller i tillräcklig fart gick jag ner i hytten för att skriva ihop mail till kontakter genom vilka planer gjorts upp om besök och utflykter och säga att vi nog tyvärr får tänka om lite… Efter en stund kände jag dock att båten började luta åt andra hållet. Upp på däck for jag för att snart konstatera att vinden plötsligt friskat i och börjat blåsa åt helt rätt håll! Från den stunden har vi gjort 8-9 knop och efter ett par-tre dagar med hög fart har vi ätit upp den distans vi inte lyckades segla de första dagarna. Vi passerar snart Senegalflodens mynning, floden som utgör Senegals gräns mot Mauretanien, och har bara cirka ett dygns segling kvar till Dakar.

Allt väl ombord!

Erling Mattsson Wilske, utbildningsledare