Extra-DOS

"Seglingen mellan Lissabon och Cádiz kan vara tuff", har jag fått höra. "Ta med ordentligt med kläder och var beredd på det värsta."

Med väskan fylld med vintermundering och dubbel uppsättning segelställ mönstrar jag på Gunilla strax innan avfärd från Lissabon. Det är min första segling på skolans båt och jag är spänt förväntansfull på hur den kommer att gestalta sig.

Spänningen beror inte enbart på sjöbenets eventuellt bistra villkor, utan även på den oro som präglar det Spanien vi ska till. Ett Spanien som vaknar upp efter en turbulent folkomröstning om självständighet i Katalonien. Vårt resmål Cádiz ligger visserligen långt från denna region, men situationen där präglar hela landet. Det är en speciell känsla att besöka ett land samtidigt som historia skrivs. Vilket Spanien kommer vi att möta?

Jag känner mig genast väldigt varmt välkommen ombord av både elever och befäl. Vad gäller vädret blir mina två nedpackade seglarställ snart besvikna. När vi stävar ut från Lissabons hamn råder stiltje, klarblå himmel och 25 grader. Snart ger kapten order om paus i arbetet ombord för 15 minuters badstopp. Elever och befäl byter om och hoppar i det glittriga Atlanten.

"Är det alltid så här?" frågar jag en elev.

"Nej", svarar hen. "Det är aldrig så här."

Resten av veckan fortsätter i samma - för mig - overkliga, och kanske för befäl och elever mer vardagliga tecken. Om dagarna ett turkost hav och en ljum vind som blåser. Om kvällarna en sol som går ner bakom en djupröd horisont. Himlen fylls med måne och stjärnor. Sedan en ny dag, med en ny blå himmel. Mina segelställ blir alltmer uppgivna.

En eftermiddag samlas en flock delfiner runt stäven. De hoppar och leker runt båten i säkert en halvtimme. Magiskt, tycker jag. Elever och befäl, som nog har sett tusen delfiner var, tycker att det är ganska oansenligt.

Efter att ha gått för motor, seglat halvvind och slagvänt oss fram i fem dagar anländer vi på fredagen till Cádiz. Vi har tur och får kajplats precis vid centrum. Idag har vi familjiserat oss med den gamla hamnstaden. Av antalet spanska flaggor som hänger i fönster och över gator går det att se spår av den oro som råder i det spanska samhället. Men i övrigt är staden idyllisk med trånga gränder och långa stränder precis vid centrum.

Dock är det inte den fina staden, det vackra vädret eller den magiska seglingen jag kommer minnas mest. Utan stämningen ombord, gemenskapen och hjälpsamheten. Tack så mycket, SA1619 och samtliga befäl, för att ni hjälpte mig att få en så fin första seglats med t/s Gunilla!

Jörgen

Extra-DOS vecka 40