Från dis och duggregn - mot veckans höjdpunkt?

Sedan igår är vi iland igen, efter drygt 10 dygn till sjöss. Befälen är lyckliga över att kunna få i sig kaffe igen. Eleverna strosar fram genom Santa Cruz de La Palma och letar fynd på pittoreska gator. Dos pustar ut, hittar kanariesiskor, alpkråkor och mer vardagligt liv - och fortsätter med planeringsfunderingar.

Imorgon ska vi nämligen på busstur igen, men inte till Montserrat som förra gången, utan runt öns nordvästsektor. Vädret har blivit disigare och mer regnigt sedan vi kom hit. Men ni behöver inte vara oroliga därhemma - "regn" härnere betyder INTE kalla spikar som borrar in sig som pilar i kulingvindar (och gör de flesta kläder till tunga kylskåp) - nej, åtminstone denna dag betyder "regn" ett stilla duggande i 30 minutersintervaller i en temperatur av +22. Nästan som att få en ultralätt dusch. Lite paradisiskt över det hela. Det är inte konstigt att La Palma kallas "Isla bonita" - i sådant klimat kan mycket växtlighet trivas.

Men regnet sätter ändå lite begränsningar över vad som blir en bra busstur. Därför kommer jag tyvärr behöva välja bort lagerskogen i Los Tilos, men har fortfarande funderingar på att besöka den själv om jag hinner. Men en sak som SKA hinnas med är öns bokstavliga höjdpunkt - Roque de los Muchachos, "killarnas klippa" som med sina drygt 2400 meter över havet hyser Kanarieöarnas näst högsta berg och en drös av världens bästa astronomiska teleskop! Visserligen är de inte öppna för besök - coronabegränsningar påverkar vissa saker även här - men å andra sidan hade vi knappast kommit hit alls utan corona. Och som några av er redan gissat har jag läst på inför besöket för att kunna ge en hyfsat påläst inblick. Mer om utflykten får ni säkert höra imorgon och övermorgon.

DOS/Daniel Tingdahl