De är lite mytomspunna samtliga öar i Västindien. De utstrålar lyx och har dykt upp i resereportage ända sedan barnsben. Så hur är det då?

Vi ligger på redden utanför St George och puttrar in och ut med Berit och Apelsinen, våra två småbåtar. Det skvätter en del och allt blir lite salt. Vi kan gå iland mitt på stadens vackra kaj som är utformad som en hästsko. Lugnt och stilla, branta backar och många kyrkor präglar känslan runt den inre hamnen.

Ut mot havet, på andra sidan kullen är det livligare. Marknader, små affärer och framför allt busstationen som liksom alla transporthubbar bjuder på ett härligt kaos. Från stationen kan eleverna ta minibussar ut över hela ön för mellan åtta och trettio kronor. Vattenfall, stränder, vandringar är alla tillgängliga om staden känns för varm och kaotisk. Det går dessutom snabbt, väldigt snabbt, att komma ut på landet och upp bland bergen. Gaspedal, reaggae och tuta är chafförernas främsta redskap.

Det är grönt, frodigt och vackert. Vattnets kretslopp skapar ständigt nya, friska vattenfall för alla oss som behöver svalka efter promenaderna bland bergen. Efter berg kommer bad som det heter och här finns fantastiska bad tio minuter bort på Grand Anse. Det finns säkert andra stränder, längre bort, som bjuder på än mer palmer, kristallklart vatten och varma bad men varför gå över ån efter vatten. Från stranden kan vi dessutom se TS Gunilla ute på redden.

På morgonuppställningen 08.00 höll jag ett kort tal om att ta vara på denna sista relativt lediga dag. Det finns mycket hemlängtan just nu i gruppen och trots att jag visar bilder på frusna farleder och isflak så lockar en egen säng, sushi och chips mer än bad i solnedgång. Det är lite så att man vänjer sig vid allt. Mina första två nätter till havs med en fantastisk stjärnhimmel var så påtagliga, närvarande. Igår natt märkte jag att jag inte hade sett stjärnhimmeln på flera veckor. Tänk att något som kan vara så fantastiskt kan bli så vardagligt!

Är Västindien så fantastiskt som resekatalogerna från 1990-talet utlovade? Ja, det är fantastiskt. Det är en stor upplevelse för oss alla att vara här men även det mest fantastiska blir till vardag och i vardagen är man trött var man än är. Och då är vardagen hemma hos föräldrar med en egen säng, två påsar chips och en TV-serie lika fantastiskt för det är nog så vi fungerar.

David Mellberg DOS