Hamburg

Det börjar närma sig slutet på första stoppet.H

Nu sitter jag likt eleverna in på småtimmarna för att skriva min blogg lite över deadline och jag borde egentligen sova. Fast till skillnad från dem ska jag inte jobba så hårt imorgon. Första dagen till sjöss är vänja-sig-vid-vågor-och-bli-av-med-sjösjukan-dagen. Så då tar jag det lugnt.

Lugnt har det inte varit de senaste dagarna dock. Både igår och idag har det bedrivits utflykt till Hamburg. Eftersom eleverna behöver få Gunilla i topptrim med infettade vajrar och stag, målade toppläntor och så då alla miljoners schacklar som ska musas (även om det till stor del redan var gjort) finns det ingen arbetstid att förlora ombord. Så när ett gäng jobbar åker det andra på utflykt. Hamburg bjöd på gassande sol och mycket värme. Helt perfekt väder för att strosa omkring och se på alla fascinerande byggnader, dricka kaffe och möjligen shoppa en aning. Eftersom man är nyfiken av sig och gärna lär sig en extra sak eller två slank jag in på Hamburg museum under min promenad. Det var inrymt i ett sånt där stort tegelhus som ser precis ut som man tänker sig att Hamburg museum är inrymt i, och det innehåller precis så mycket junk man tänker att Hamburg museum innehåller. Hade skyltningen i större utsträckning varit på något mer läsbart språk än tyska hade junket hamnat i ett sammanhang och man hade lärt sig en sak eller två. Men modelljärnvägen var stor och fin.

Längre in på promenaden kom jag till ruinen efter kyrkan St. Nicolai som till stor del sprängdes i operation Gomorrah. Tydligen var kyrkans torn Hamburgs högsta vid tiden och de brittiska bombflygen använde det som riktmärke att flyga mot för att hitta rätt. Det kanske var därför enbart tornet stod kvar medan resten av byggnaden raserats. Och ungefär resten av Hamburg med för den delen. I kyrkans katakomber hade ett museum om operation Gomorrah installerats, med skyltar på engelska. Jag lärde mig en sak eller två!

Jag gick vidare på min runda och återkom i lagom tid till tågstationen där jag mötte upp med ett gäng elever att åka tillbaka till Lübeck med. Solen gassade fortfarande och promenaden mellan tågstationen och Gunilla kändes evighetslång. När evigheten väl tagit slut och vi kunde sätta fötterna på Gunillas trygga däck och man såg vattnet blev man sådär superbadsugen som riktigt små barn blir så fort de få se en gnutta vatten. Floden Trave är tyvärr inte så inbjudande att bada i, eller faktiskt inte inbjudande alls. Snarare motbjudande. Det var då jag kom på den geniala idén att strandbaren som så snällt lånade ut sina beachvolleyplaner i söndags faktiskt hade en pool. Jag knatade bort och beställde ett hutlöst dyrt glas bubbelvatten med is i baren. Med tanke på att ett dopp i poolen ingick i priset så var det ändå överkomligt. Som en ny människa återkom jag till Gunilla i solnedgången och vårt kapitel i Tyskland avslutades.

Over and out…

Johan