Här har vi det inte så dumt!

Efter tre dagar till sjöss med växlande väderlek och dito våghöjd, känns det skönt att åter vara på torra land. Och den här gången är landet faktiskt torrt, med strålande solsken och cirka 26 grader i skuggan. Tack vare den goda tillgången på just skugga i de smala gränderna, och en lätt bris över de större torgen, känns det dock inte olidligt varmt.

Det råder heller inget krav på munskydd utomhus, vilket gör det lite lättare att andas här än i La Coruña. I offentliga lokaler inomhus, och i kollektivtrafiken är ansiktsmask däremot påbjuden. Detta ställer till det lite extra för mig i mitt uppdrag som utflyktsanordnare. Eftersom man måste hålla distans även på turistbussar, blir vi tvungna att boka två bussar i stället för en, vilket naturligtvis gör utflykten dubbelt så dyr. Alternativet, att boka gruppbiljett på tåget, kan också visa sig svårt, då det krävs 15 personer för rabatten men endast 10 individer får vistas tillsammans.

Annars har vi det riktigt bra där vi ligger. Även om det är en bit från centrum, ligger vi desto närmre den enorma Golden Gate-kopian, ”25 april-bron” och den lika gigantiska Kristusstatyn, tvärs över floden Tejo. Dessutom ligger vi vid en flytbrygga, så vi slipper oroa oss över tidvattnet. Med andra ord kan vi inte ha det så mycket bättre!

Så mycket bättre kunde inte heller den Pastel du Nata vara som jag avnjöt idag. Jag vet att jag beskrivit detta lilla portugisiska bakverk tidigare men dagens upplaga var faktiskt den absolut bästa jag smakat! Anledningen var att den var varm. Jag vet inte om det råkade vara en specialitet för just den affär där jag köpte den, eller om den bara råkade vara helt nybakad. Hur som helst blev den spröda smördegsformen extra god varm och ägg-gräddfyllningen gav mig nästan lite barndomsminnen med sin lena smak av söt och varm mjölk…

KiKi Åstrand

utbildningsledare