I hamn igen

Nu närmar sig ännu en lång dag sitt oundvikliga slut.

Klockan är över tolv sån här konstig brittisk tid vilket motsvarar småtimmarna i övriga Europa (med några få undantag). Hög tid att alldeles strax krypa till kojs med andra ord.

I den tidiga gryningen vaknade jag i sagda koj av våra elever i 4-8-vakten som ömt bankade levangerna i skroIvet när de skrubbade däck. Ljudet letar sig genom skrovet som en vessla jagandes ett smaskigt byte i ett skogsbryn och vips är man vaken. Ingen sovmorgon här inte. Men man får ju sitt morgonkaffe tidigare på så vis, och man får ju vara glad åt det lilla.

Runt åttasnåret siktades lotsbåten och de körde snabbt och smidigt runt oss och bordade vår styrbordssida. Upp på däck hoppade en lots med fin uniform och ett brett brittiskt leende som glatt hälsade god morgon. Detta och den klassiska brittiska gräddimman gjorde att den goa stämningen man får i Storbritannien snabbt infann sig. Stämningen då man behöver klä på sig lite extra och gärna håller sig inomhus.

Efter lunch, som blev försenad en timme på grund av att vi behövde snurra på klockorna lite, kunde jag ta en liten tur till de olika färjeterminalerna till Isle of Wight och kolla av hur man smidigast, men framförallt billigast tar sig dit. Eleverna ska åka över för en liten promenad till helgen och då är det alltid en fördel om åtminstone jag har lite koll på hur man tar sig dit. Men det tycks inte vara så klurigt utan ungefär som skärgårdsbåtarna hemma. Fast lite större. Vi får hoppas att den gräddvita dimman lättar lite och solen orkar trycka undan duggregnet då. Det vore ju oturligt om de fina vyer Isle of Wight kan bjuda på.

Over and out…

Johan