I spåren av Dagen D

Dagens uppställning var allt annat än solig och ljus. Regnet öste ner och vi som skulle vara borta hela dagen, utomhus. En kort promenad från båten till centralstationen i ett äkta göteborsväder kändes ändå helt okej.

I bussens värme kändes det ändå bra och de flesta kurade ihop sig och vilade lite under den 1,5 timmes färden. Vårt första stopp gick till de tyska kanonbatterierna ”Batterie de Longues-sur-Mer”. Här vandrade vi runt en stund tillsammans med vår guide Jean-Yves. Han pekade på gamla rostiga kanoner och skyttegravar medan han llikt en trollkarl drog upp olika dokument och bilder från till synes ingenstans. Kartor och bilder på soldater gjorde vistelsen levande och visst regnade det men vi liksom fastande i omgivningarna och Jean-Yves berättelser.

Efter lite lunch som intogs under en gångbro för att slippa se regnet förvandal vår medhavda pastasallad till soppa åkte vi vidare till Omaha Beach. Eller egentligen till den amerikanska kyrkogården. Landstigningen har beskrivits bl.a. i filmerna ”The Longest Day” och ”Saving Private Ryan”. Här står över 9000 vita kors i perfekta rader och är ett minnesmärke över de soldater som dog under strid.

Det är både storslaget och sorligt på samma gång. Vi pratade mycket om världsläget och konstaterade att det inte behövs mer än en snabb blick för att se hur förödande ett krig är.

Efter amerikanska kyrkogården åkte vi vidare till Cambe, där den tyska kyrkogården är belägen. Här finns inga vita marmorkors, istället små svarta kors i grupper om fyra eller fem och mängder av graverade stenplattor. Mörka stenplattor som ibland har spruckit och har en del skavanker. I mitten finns en tumulus där 207 okända soldater är begravda. Märkligt nog kan man gå upp och stå ovanpå, blicka ut över kyrkogården och försöka ta in att här ligger över 21 000 soldater begravda. Många var lika unga som eleverna, många ville inte ut i kriget.

Under hela dagen regnade det men inte en enda sur min, suck eller klagan hördes från eleverna. Vi hade en fantastisk dag även om den bitvis var både tung och svår att ta in.

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare